Generös och öppen Öijer skriver fram ett ljus

Bruno K Öijer: Och natten viskade Annabel Lee

10 september 2014 10:22

Wahlström och Widstrand

Det finns en dikt i Bruno K Öijers nya bok som heter ”Höljt i dunkel”. Den börjar så här:

vissa saker

går inte att bortse ifrån

som att jag var hans son

och att han tog sitt liv

det går inte att förneka

att han lämnade hustru och barn

gick ut genom dörren en nyårskväll

och aldrig kom hem igen

Det är en så avskalad, klar och enkel dikt – en så öppet skildrad smärtpunkt i hela författarskapet att det känns nästan oanständigt att spekulera mer utförligt i den biografiska bakgrunden. Men jag konstaterar att mer personlig har Bruno K Öijer aldrig varit. Och vad vet jag, men jag tänker mig att det har tagit ett diktarliv att nå dit.

Döden ja, den stryker omkring i Öijers diktvärld. Bland mycket annat är hans verk ett pågående samtal med de döda. Diktjaget är ständigt halvt bortvänt, i kontakt med såväl underjorden som flydda tider och avlägsna platser. Vi andra får lyssna och låta oss ledas dit.

Men här finns också en annan sida, mer påtaglig än i tidigare böcker. Bruno K Öijer skriver fram ett ljus i den samtidsexistens han skildrar som i grunden så mörk. ”Vittnesmål” är ett exempel:

som förklaring

till dina framgångar i livet

avslöjade du

att du som nyfödd

desperat trevat och sökt omkring dej

med dina första blickar

och lyckats väva in ett ljust fönster

i den mörka väggen

Han vistas på krogar och på kaféer, i skogen och vid järnvägsspåren. Han är en resenär i världen.

Öijer förklarade nyligen i en intervju att han känner sig som en ovanligt frisk människa som reagerar på ytlighet och fördumning i samtiden. Det är en tanke som i varianter dyker upp i många dikter – han försöker hitta det inre rum i en människa som är oförstörbart. Han gör det med en kraft som är i sanning stärkande för läsaren. Anslaget är ofta väldigt lätt och resultatet vackert. Nästan visionärt blir det i ”Romans”:

i varje land

finns ett annat

där inga moln är vita sår på himlen

ett handslag gäller

ingen läser andras brev

och varje fiende har tydliga drag

ord sagda i mörkret

flammar upp som tändstickor

ögon du möter väjer inte undan

färgas inte av rädsla och misstänksamhet

vägarna måste först

be skogen om lov

och tystnaden målar sej vacker

hänger i det stora rummet

har bara en ensam tågvissla till ram

och jag sitter ofta vid fönstret

ibland är utsikten min enda vän

jag litar på regnet därute

när det hamrar mot marken

som om det vill gräva upp och rädda

något dyrbart och levande

som stampats ned och gått förlorat

Det tidlösa draget är ofta påtagligt i Öijers diktning, men här finns också dikter som är högst samtida. Det är inte utan att man hajar till vid en titel som ”Tiggare” till exempel. Eller så kan det vara en historisk förankring. Dikten ”Befriare” handlar helt uttryckligen om Robert F Kennedy, för att nämna en.

Över huvud taget är boken fylld av namn på personer som på olika sätt har influerat och påverkat Öijer. Förutom Kennedy möter vi västernhjältar som Wild Bill Hickok och indianhövdingen Crazy Horse. Nyårsdikten ”Lans av ljus” bärs fram av Hank Williams öde.

Den avslutande sju sidor långa ”Alla var där” utspelar sig på en bar i Paris en regnig torsdagskväll. Där rör de sig bland borden: Hemingway, Baudelaire, Walt Whitman, Rimbaud, Albert Camus och många andra, inklusive Edgar Allan Poe, vars Annabel Lee Öijer lånat till sin titel. Det är en underbar dikt och den som vill kan ägna en god stund åt att leta blinkningar åt författarna som är med i den.

Att Öijer så generöst lyfter fram sina inspirationskällor bidrar också till den öppenhet som skiljer denna samling från de föregående, även om grundackordet är likartat.

Bara tiden kan ge säkert besked men jag tror att den här boken måste placeras in som en av de absolut bästa i Öijers sparsmakade och rakt igenom högklassiga produktion.

Bruno K Öijer

Född 1951 i Linköping. Bodde i ett numera rivet hus på Badhusgatan. Under ungdomsåren i Linköping var han med och gav ut stenciltidskriften Guru papers.

Debuterade 1973 med ”Sång för anarkismen”. Har skrivit tio diktsamlingar och en roman. Senaste boken var ”Svart som silver”, 2008.

Öijer har gett ut LP:n ”Skugga kommer” och även uppträtt tillsammans med musiker.

I höst genomför Bruno K Öijer en uppläsningsturné med start i Stockholm 19 oktober. Linköping är inte med i årets turnéplan.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!