BOK
J M Coetzee
Jesus barndom
Övers: Ulla Danielsson
Brombergs förlag
Det är lika bra att jag erkänner det direkt. Jag har inte förstått J M Coetzees senaste roman.
För att se om någon annan gjort det gick jag in på nätet. Det visade sig att alla de recensenter jag hittat var lika förbryllade inför boken.
Handlingen är enkel. En man kommer till ett nytt land tillsammans med en femårig pojke som söker sin mor. De två kommer från ett läger där de fått lära sig tala spanska, det nya landets språk samtidigt som deras minnen från ett tidigare liv mer eller mindre raderats ut. Pojken hade haft ett brev med sig om vem hans mor var, men det gick förlorat under resan. Därför har mannen tagit hand om honom. De två har liksom alla invandrarna i det nya landet fått nya namn. Mannen kallas Simón och pojken David.
Det nya landet är en extrem välfärdsstat där mycket är gratis eller har ett mycket lågt pris. Vänliga myndigheter hjälper dem att hitta en bostad. Simón får ett jobb som stuveriarbetare. Vad han gjort i sitt tidigare liv får vi inte veta. De andra hamnarbetarna är påfallande välvilliga gentemot sin nya kamrat och deras förman Àlvaro åtar sig att se efter pojken under arbetsdagen.
Samtidigt finns det en märkvärdig brist på passion hos de människor han möter. Man sköter sina sysslor, men utan engagemang och förändringsvilja.
Simón är besatt av att han måste hitta Davids mor. Men han vet inte var han ska leta. En dag när han och pojken gör en utflykt kommer de till en stor villa med park och tennisbana. Där får de syn på Inés som spelar tennis med sin bror. Simón blir omedelbart övertygad om att hon är Davids mor och efter att först ha chockats accepterar hon att ta hand om pojken. Simón låter henne överta den lägenhet som myndigheterna anvisat honom. Hon visar sig vara häftigt överbeskyddande gentemot David och vill först inte tillåta Simón att träffa honom.
Så småningom bryts detta motstånd ner och de möter gemensamt de problem som drabbar David när han börjar skolan. David ser allting på sitt sätt och vägrar inordna sig. Det verkar inte som om han kan lära sig att läsa eller skriva och skolan vill därför skicka honom till ett internat för svårskötta barn. Plötsligt visar det sig emellertid att David både läser och skriver utmärkt, men han har ett speciellt förhållande till siffror.
Detta om handlingen i boken – den slutar med att de tre flyr undan tvångsfostran för att börja ett nytt liv. Men det viktiga med boken är att den i ständigt nya dialoger tar upp både moraliska frågor och frågor om vad som är sant. Den tvingar läsaren att tänka efter även när budskapet verkar besynnerligt. På det sättet är Jesus barndom en mycket stimulerande läsning även om man lämnar den häftigt förbryllad. Coetzee skriver också en lysande prosa, utmärkt översatt av Ulla Danielsson. Men med Jesus har romanen såvitt jag kan förstå ingenting att göra.