Tages, Västkustens Beatles, var ett av Sveriges allra bästa 60-talsband. Det hade en rapidartad utveckling. Genombrottet kom 1964 med "Sleep little girl”, då var Tages ännu ett taffligt källarband. Två år senare skrev de fullfjädrade låtar (typ ”Every raindrop means a lot”och ”She’s having a baby now”), värda att hamna högt på Englandslistan.
Tages hade allt: snygga frisyrer, de senaste modeplaggen från Londons Carnaby Street, attityd och snärtiga låtar. Tillsammans med sin kreative producent Anders Henriksson spelade man in albumet ”Studio” i Beatles-studion på Abbey Road i London. Bara en sån sak!
Men satsningen på England misslyckades och frontfiguren Tommy Blom lämnade bandet efter fyra intensiva år – och det var början till slutet.
Det är klart att det finns mycket att berätta om hysterin runt Tages, om varför de inte riktigt räckte ända fram, om ett Sverige i förändring speglat genom ett popbands framfart.
Men den här boken vänder sig nog i första hand till kalenderbitare och skivsamlare. Den kan liknas vid ett fanzine uppblåst till elefantstorlek. Dess styrka är det slösande bildmaterialet; listorna, tidningsklippen och skivetiketterna.
Svagheten är att den kritiska blicken saknas. Och att det fattas nya intervjuer med originalmedlemmarna. Men de kanske en gång för alla har pratat färdigt om 60-talet, vad vet jag?
Imagen var viktig för 60-talsbanden. Bilder ur tidningar som ”Fabulous” tapetserade pojk- och flickrummen. Men att det var en svensk fotograf som fångade många av stjärnorna, det fick jag reda på först nu under läsningen av Sven Lindströms bok om Jan Olofsson.
Som 13-åring lanserades Olofsson som Rock-Ola, Sveriges yngste rockkung. Men det var som ”fixartyp” han gjorde succé, med en utvecklad förmåga att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Som i Hamburg 1961 när han delade boende med The Beatles. Eller i Swinging London 1967 när staden var som hetast.
Då fanns han där med sin kamera och sin svada. Då var han husfotograf på tv-programmet ”Ready Steady Go!”. Då blev han skivbolagsdirektör och nattklubbsägare. Senare samarbetade han med Stikkan Anderson kring lanseringen av ABBA i USA.
Även denna bok lider av brist på distans. Lite kul är det till en början att följa den framfusige managern/entreprenören. Men läsningen störs av allt namndroppande och ”omistliga” upplysningar. Jag gäspar mig igenom de sista 100 sidorna. En glidare är alltid en glidare och sällan någon man vill komma riktigt nära.