Matilda Nilsson: De svettas i värmeböljans Paris

Det är inte unga som är klimatförnekare. De har fattat för länge sedan. De kan säkert mer än dig och mig om klimatet. 

Men ändå har det under flera år varit ett j-kla tjat i barnlitteraturen. Bok efter bok om hur barnen ska leva klimatsmart och rädda planeten. Som barnbokskritiker finner jag det tröttsamt. Varför bombardera barn med sådant som de är alltför medvetna om? 

Outhärdlig hetta skördar liv. Översvämningar spolar bort allt i sin väg. Jag behöver inte göra listan längre. Kidsen har redan hört allt det där. Det finns andra som behöver höra. De som sitter på politisk, juridisk och ekonomisk makt behöver agera. Och det är som bekant inte barnen …

Ska barnlitteraturen då helt strunta i klimatproblemet? Inte lära små att fossila bränslen är förfärliga och att kol- och oljeindustrin förstör mänsklighetens överlevnadsmöjligheter på jorden?

Det säger sig självt att klimatförklarande texter som peppiga ”Uppdrag Klimatkampen” (Speja Förlag, 2021) behövs. Men jag önskar att fler klimatförfattare vände sig till vuxna i stället för till barn. Därför blir jag glad av klimatjournalisten Peter Alestigs och zombieförfattaren Herman Geijers respektive boksläpp från i år. Ja, inte för att deras böcker är upplyftande läsning. (Spoileralert: det är de inte.) Utan för att författarna vänder sig till oss i arbetsför ålder: vi som kan rösta, välja bättre konsumtionsmönster, ändra våra resvanor och styra företagsledningarnas beslut. 

DN:s klimatredaktör Peter Alestig går i boken ”Världen som väntar” pedagogiskt, metodiskt och varsamt i genom de klimatproblem som redan drabbat villaägare i Stockholm, äldreboenden i Örebro och kärnkraftsreaktorernas kylvatten. I stället för att diskutera klimatförändringarnas vara eller icke vara skriver Peter Alestig om vilka skyddsåtgärder som behövs redan nu för att svenska samhällen ska kunna avvärja de värsta effekterna av kommande översvämningar, värmeböljor och häftiga slagregn. 

Överlevnadsexperten Herman Geijer fokuserar i ”Monstersamhället” mer på den psykologiska processen: Hur ska vi orka ta tag i klimatmonstret vi skapat? Inte förvånande drar han paralleller till Mary Shelleys klassiska roman om Frankenstein. Jag vill tro att de båda nya böckerna är en början på en trend, där den populärvetenskapliga klimatlitteraturen mer riktas mot vuxengenerationen.

Samtidigt hoppas jag på en ny trend även i barnlitteraturen. Den spännande genren klimatfiktion, skönlitteratur som på olika sätt tar fasta på pågående eller framtida klimatförändringar, har en bred ung publik som väntar. Låt barnen få fantisera kring de väderfenomen som de upplever. 

En som tycks ha fattat är författaren Andrea de la Barre de Nanteuil. Det fjärde äventyret om excentriskafransyskan Mademoiselle Oiseau ”Moln över Paris” (Rabén & Sjögren, 2022), utspelar sig i värmeböljans Paris. 

Mademoiselle ligger utslagen på soffan och fläktar katterna med en jättesolfjäder. Det är aktuell läsning. För bara några dagar sedan uppmättes 37 grader i Paris. Enligt Peter Alestigs bok förväntas världens användande av luftkonditionering tredubblas till 2050 (vilket i sig kommer öka problemet med global uppvärmning ytterligare). Att svettas i hettan är en upplevelse våra barn kommer möta allt oftare. Självklart ska den verkligheten också skildras i böckerna de läser. 

Men pekpinnarna: De kan vi vara mer återhållsamma med, tack.