Det är ett par timmar kvar innan kvällens föreställning i Linköping.
Här, i Cruselhallen, har dansare från Nationalbaletten från Ukrainas alla hörn spridit ut sig i salongen och värmer upp för tidernas mest populära balettklassiker i "Svansjön".
Det är fjärran från kriget i hemlandet.
– Flaggan, säger turnéledaren Galyna Gulli, när vi möts bakom scenen.
– Det är vår flagga, som vajar här utanför. Jag blev alldeles varm i hjärtat, när jag såg den. Vi finns. Vi syns. Vi är inte bortglömda. Jag har så tacksam för den värme och den kärlek ni visar oss i Sverige.
Det är i dag, fredag, ett år från den ryska invasionen av Ukraina. Världen vaknade upp till bilder av ett krig, som fullständigt kastade om en hel nations vardag och liv.
– Ett år, säger konstnärlige ledaren Ivan Zhuravlov.
– Det är sorgligt...
Att lämna Ukraina och ge sig ut på turné var inte alldeles enkelt och givet i krigstider.
– Vi hade ett val – antingen gör vi inget eller så vi gör något... Vi valde att göra något. Det känns viktigt. Vi har ett stort uppdrag i att prata med alla om det som händer och sker. Kriget får inte glömmas bort.
Konsten och baletten blir ett vapen.
– Vi dansar för livet, för hoppet och för en ny morgondag i Ukraina.
Pjotrs Tjajkovskijs mäktiga musik och "Svansjön" har trollbundit generationer och spelats på världens alla scener. Den storslagna handlingen om den unge prins Siegfrieds kärlek till den vackra svandrottningen Odette och är en strid mellan kärleken och ondskan.
– Varje balett handlar om kärlek. Vi visar en historia om krossade hjärtan, brutna löften och längtan till något eller någon. Det är en upplevelse av livet här och nu. Det är en del av vår verklighet. Alla känner igen sig, säger Ivan.
Med dansen och tonerna når den nästan 30 personer stora ensemblen hela vägen till hjärtat.
– Det är svårt, säger Ivan.
– Att vara här, att spela ut och att försöka skapa glädje och upplevelser för nya människor varje kväll är svårt, men vi gör något för att hjälpa våra familjer, vänner och invånare i Ukraina. Vi känner stödet hemifrån. Det ger oss styrka att uppträdda.
– Ukraina är ett rikt land på kultur och vi vill, med den här föreställningen, visa upp det för världen.
Dansarna kommer från olika delar av Ukraina, men baletten har sin bas och sitt hem i huvudstaden Kiev.
– Vad menar du med hem?
I Kiev.
– De flesta av oss har inga hem kvar. Den ena dagen hade du ditt hem, men nästa dag... Du kan ju förstå hur de flesta av oss känner i dag. Det här är vår familj. Det är här vi tröstar och stöttar varandra nu. Var och en har kontakt med de sina hemma över telefon i Ukraina, men det kan aldrig jämföras med att ses.
Den ukrainska Nationalbaletten är ute på en evig turné, som ingen vet när den tar slut.
– Vi har några stopp kvar på turnén med "Svansjön" innan vi tar ett par veckor ledigt och laddar om för nästa turné. Vi åker till något av länderna på Balkan och hämtar ny kraft, säger Ivan Zhuravlov.
Turnéledaren Galyna Gulli, som publiken kommer möta på söndag kväll i foajén före föreställningen i De Geerhallen i Norrköping, blir blank i ögonen, när hon berättar om mötena med människorna i de städerna turnén stannar.
– Sverige har blivit som ett hem för oss. Det är otroligt. Stödet är enormt. Ni finns där för oss hela tiden. Jag blir lika rörd varje gång. Det är speciellt.