Ända sedan Ida skrev en novell i högstadiet har en karaktär hängt med henne i huvudet, Gunnel. När hon nu debuterar som författare är Gunnel en av personerna som vi får följa i boken.
– Det är en relationshistoria där man följer fem personer. Perspektivet växlar mellan de här fem. Det handlar mycket om vänskap och kärlek, men missbruk och medberoende är väldigt centralt i boken. Vad det gör med människor som är runt en person som missbrukar, och vad det gör med personen själv, säger Ida Sundén.
Missbruk och medberoende var inte något hon tänkt att boken skulle handla om från början, men en anhörig till Ida gick bort till följd av drogmissbruk vilket påverkade henne väldigt mycket.
– Jag skriver både när jag är glad och när det är saker som bekymrar mig. Så det var ganska naturligt för mig att använda skrivandet som en ventil i det här också. Jag behövde bringa ordning på mina känslor och hade ett behov av att skriva en hoppfull historia, säger Ida.
Hon hoppas att boken ska tilltala en bred målgrupp. Missbruk är väldigt utbrett och vanligt förekommande, men också ett svårt ämne menar Ida.
– Jag tänker att det är en sådan sak som många gärna vill distansera sig lite från. Även om det har blivit bättre så tänker jag att det är ganska tabubelagt, man pratar inte om det. Men i många familjer så finns det ju någon person som har de här bekymren. Det kan vara alkohol, droger eller spelberoende. Problematiken är inte ovanlig.
Hon hoppas att boken kan ge något till människor att känna igen sig i.
– Det kanske är en naiv förhoppning. Men jag vill öppna upp och få fler att tänka på det.
Gunnel då? Jo, hon var en tillbakadragen kvinna i den ursprungliga novellen. En iakttagare som tittade på från hörnet.
– Jag ville liksom få henne att växa och ta plats på något vis. Se om hon kunde börja ta för sig lite mer av livet. Sedan vävdes det samman med de andra karaktärerna i boken.
Ida är uppvuxen och bor i Åtvidaberg. "Tillsammans är vi två" utspelar sig inte i trakten. Men däremot har hon en andra bok på gång, som kommer att ta avstamp i Norrköping och Linköping.
– Det är också en relationsroman. Den handlar om ett par som får ett barn med funktionsvariation på femtiotalet. Jag var nyfiken på hur det var på den tiden med institutionsvården, och då föräldrar uppmanades att lämna bort sina barn och glömma dem.