Erik med en del av sin samling cd-skivor som han både köpt och bytt till sig.
Det är februari och Melodifestivalen är i full gång. För 53-årige Åtvidabergsbon Erik Gustavsson är det en av årets höjdpunkter, och så har det varit under väldigt många år. Till och med hans smeknamn "Kuula" kommer från ett estniskt bidrag.
– Mitt första minne av Melodifestivalen var den 26 februari 1983 när Carola vann. Jag var 12 år gammal och det var som en helt ny värld som öppnade sig. Sedan dess har jag tittat varje år.
Om det inte var för Melodifestivalen och det stora intresset för musik hade han aldrig lärt känna de personer som han idag räknar som sina vänner. Redan som 19-åring började han söka efter likasinnade.
– På den tiden fanns Gula tidningen där man kunde sätta in annonser. Jag fann en annons om OGAE, som var en intresseorganisation för Eurovisionfantaster, och skrev brev dit. Men det är skillnad på Melodifestivalen och Eurovision, alla gillar inte båda.
Erik har lätt till skratt, men konstaterar även att han mött en del fördomar på grund av sitt intresse. Det kan bland annat handla om sexuell läggning. Han har själv sett hur allmänhetens inställning till tävlingen har förändrats till det bättre genom åren och han tycker det är kul att barnen får ta del av artisternas olikheter.
– Det är roligt att så många artister får plats. Jag gillar både norsk, portugisisk och italiensk musik, det hade jag aldrig kommit i kontakt med om jag inte följt Eurovision.
Men idag tycker han själv att han lugnat sig något. Han följer inte längre alla andra länders tävlingar innan Eurovision, utan fokuserar mest på Melodifestivalen. Han har arbetat 30 år på Scan och har gärna vadslagningar med sina arbetskamrater inför Melodifestivalen.
– Det har blivit några tjugor men ibland har jag fel. Det är ganska ofta som jag inte håller med resten av Sverige.
"Kassettbanden lyssnar jag sällan på längre, men jag skulle inte göra mig av med dem heller" konstaterar Erik.
Särskilt lojal är han inte mot artisterna om han får säga det själv. Han förstår inte de som mer röstar på vem som framför bidraget, istället för att gå på hur bra låten faktiskt är.
– Nej, jag röstar på låtar som jag känner för i hjärtat. Det ska kännas i hela kroppen.
Ett av hans favoritminnen är från 2019 då John Lundvik vann Melodifestivalen.
– Då fick jag ståpäls och tårar i ögonen, det var fullständig magi.
Men han har inte lyssnat särskilt mycket på honom efter det. Det är just förväntningarna inför tävlingen och första mötet med artisterna som är den stora tjusningen. Extra spännande blir det om han är tillsammans med andra Melodifestivalfantaster på något av de evenemang som anordnas av klubbarna han är med i.
– Senast var vi till exempel i Göteborg, vi åt gott och såg allt på storbildsskärm. Man kommer in i en bubbla som är ganska härlig.
Erik Gustavsson, 53 år, fattade tycke för Melodifestivalen redan som 12-åring.
Samtidigt känner han att han inte uppskattar alla delar av evenemangen.
– Det är mycket fokus på fest och glamour, jag är mest intresserad av musiken. Faktum är att jag blivit nykterist just för att det är så mycket fest och ibland ballar det ur.
Själv satt han hemma under den första deltävlingen och det var ett medvetet val.
– Jag brukar snarare klä ned mig. Då blir det mjukisbyxor, läsk och pepparchips.
I en anteckningsbok finns alla bidrag från 1954 nedskrivna i ordning utifrån hur det gick i tävlingen.
Men helt ensam är han inte, för han konverserar flitigt med sin svägerska Katarina som delar hans intresse. Om bara några veckor ska de tillsammans åka och se en av deltävlingarna. Det brukar vara hans julklapp till henne.
– Jag tänker att jag inte är lika galen som henne för hon har till och med en bild av Christer Björkman i toppen på julgranen. Men jag tror jag är byns största melodifestivaltok!