Kom och träffa oss och se hur vi jobbar! Den vänliga bilbiotekspersonalen sätter upp ett par bord åt oss alldeles intill informationsdisken i stora bokhallen. Vilken miljö! Här i arkitekten Johan Nyréns vackra byggnad från år 2000 kommer vi att packa upp våra pennor, block, lap tops, kameror, mobiler och hopplöst många lösa lappar med tips och ideer.
Tänk, Johan Nyréns byggnad står sig lika bra nu som när den var ny. Jag är säker på att det beror på att han och hans arkitektkontor hela vägen samverkade med personalen, handikapp-organisationer, folkvalda och allmänhet.
Jag har pratat med många genom åren som berättat om den unikt involverande processen. Involverande ja, men inte nåt mesflum där alla och ingen fick bestämma, utan äkta samråd där Johan Nyrén, inredningsarkitekten Karin Nyrén (hans syster) med flera verkligen lyssnade och sedan avgjorde med sin egen expertkunskap och begåvning.
Linköpings vackra stadsbibliotek är en en studie i ledarskap när det är som bäst.
Se bara på fönsterväggen mot parken med raddan av läsvänliga ägget-fåtöljer. Mäktigt och trivsamt. Eller de små rummen i rummet. Briljant då, lika fiffigt och flexibelt nu. Det öppna magasinet en trappa ner, som alla kan nå. De naturliga materialen, hela huset är byggt i limträ och taket täckt av växten sedum. Måtten och harmonin, där huset väl matchar grannarna domkyrkan och slottet, utan att konkurrera med dem.
Johan Nyréns ledord för arbetet var dagsljus, tidlöshet och nytta. Perfekt.
Minns ni också att hans arkitekttävlingsalternativ från 1997 hette "Vända sida", därför att han flyttade hela bibliotekets ansikte och entré från det trånga utrymmet bakom gymnastikhuset till den stora öppna platsen på Östgötagatan.
Typ alla var emot. Entrén skulle vara mot stan, även jag kände så.
Men när jag var i Stockholm på Nyréns arkitektkontor och intervjuade honom inför bygget berättade han om sin vision att förvandla hela Östgötagatan från en risig bakgata till en snygg stadsgata med gångbanor och träd. Att utvidga stadskärnan.
Och han lyckades! Genialt.
(Ungefär likadant tänkte han flera år senare då det var han som utredde en flytt av Resecentrum till andra sidan Stångån, vilket han bestämt förordade.)
Jag kommer att skänka många tacksamma tankar till Johan Nyrén och hans kollegor då vi – med andakt – flyttar in på måndag.
Tyvärr dog Johan Nyrén 2011, bara 63 år gammal. Han hann i alla fall uppleva att Medborgarkontoret, som klumpigt skulle tryckas in i stora bokhallen, fick en placering i entrén istället.
Men vad ska vi göra där? Jo, ungefär samma saker som i Skäggetorp vecka 5. Då flyttade vi ju in i Medborkarkontoret och fick uppleva en alldeles underbar varm, omtumlande vecka. Full av nya utblickar och möten, utanför de invanda redaktionsstigarna.
Vi ska blogga här på corren.se och vi kommer förstås att göra dagliga reportage i papperstidningen och på webben. 24Corren kommer självklart och gör tv-inslag. På torsdag, 23 april, är det ju dessutom Världsbokdagen som i Linköping firas med Barnens bokens dag på biblioteket. Gästande barn- och undomsförfattare i år är Petter Lidbeck och på kvällen kommer Sigrid Combüchen.
Har du tips? Kom gärna och prata med oss på plats. Du kan också mejla asa.christoffersson@corren.se eller kultur@corren.se.
Hej då elfenbenstorn. Hej biblioteket!
Tranströmers plats
PS. Apropå Tranströmer och mina förslag att hylla honom i Linköping. Citaten i gatorna får stöd från flera håll och jag hoppas det slår rot med tiden. Men vet ni, torget framför biblioteket har inget namn. Det är ledigt. Varför inte döpa det till Tranströmers plats redan nu i vår!