Grattis Linköpings universitet, 40 år!
Ni läste väl om miljardsatsningen på forskning om automation i veckan? Och rektor Helen Dannetun sa på promotionshögtiden att nu är LiU proppfullt med 27 000 studenter (varav drygt 5 000 i Norrköping), så de måste bygga ut.
Och så var det den livliga striden om nya loggan...
Det svänger om LiU helt enkelt. Vad bra – och viktigt. Det är just universitetsorterna i Sverige som ökar i folkmängd.
I dag vill jag uppmärksamma en liten, fysisk del av Campus Valla. En okänd pärla för många Linköpingsbor, är jag säker på. Det är universitetsparken med sina många spännande skulpturer.
En snålkall kväll i veckan var vi några arbetskamrate r som fick en generös visning av förre regiondirektören på Akademiska hus, Bengt Erlandsson. Parken och skulpturerna var hans skötebarn tills han gick i pension 2010.
Här fanns just ingenting fram till 1999, det var en sån där smutsig yta ni vet, som mest används till att stjälpa av överblivit byggnadsmaterial. Erlandsson och universitetsarkitekten Anna Hesser bestämde sig för att skapa en park, något som de tyckte behövdes på det teknologiska campuset med sina industriliknande ursprungslokaler.
Så in med mjuka former, växter, vatten och konst. En bäck, flera dammar och vattenspel skapades genom att vatten pumpas dit. Och konsten! Oj, oj, om ni inte gått runt här – tag er tid och låt er inspireras.
Här finns 17 mer eller mindre storslagna verk. Flera är skapade av masterstudenter på landets konsthögskolor.
Under flera år bjöd Bengt Erlandsson och Akademiska hus in dem till årliga utomhusutställningar i parken. Några av skulpturerna, de som uppskattades mest och som var hållbart konstruerade, köptes sen in för 40 000 kronor styck. En win-win-situation, konststudenterna gjorde detta under sin utbildning, men fick ändå en hacka och chans att visa upp sig.
En av dem som är kända namn i dag är Anna Odell.
Vad kostade hela parken tror ni? Ett rejält område med mängder av träd, vatten, gångar, bänkar, broar, planteringar... Jo, runt 10 miljoner, berättade Bengt Erlandsson. Det är förstås mycket pengar, men jag kan inte låta bli att jämföra med den tänkta ombyggnaden av Raoul Wallenbergs plats. Minns ni den striden 2012-2013? Tanken var ju att lägga igen dammen som ingår i konstverket "Människan och hennes genius". Att hugga ner kastanjen och överhuvudtaget göra en total make over av den befintliga parken. Det är en ganska liten yta mellan länsmuseet och teatern... Men minns ni vad det skulle kostat? Jo, runt 11 miljoner kronor. Alltså lika mycket som hela universitetsparken.
Vilken tur att den burdusa, onödiga och svindyra totalrenoveringen stoppades.
Men tillbaks till skulpturerna i universitetsparken. Samarbetet med konsthögskolorna tog stopp direkt när Bengt Erlandsson slutade. Så synd. Men så är det ofta, det behövs alltid en eldsjäl. Och tyvärr kommer kulturen inte först hos toppcheferna i vårt samhälle. Men han berättade att han nu, som pensionär, är engagerad igen och att det blir en nystart 2017 i samband med bomässan i Vallastaden. Vilken rolig nyhet!
Det är också ett intressant tips till Linköpings kommun hur man kan jobba med unga konststudenter. Därmed påminner jag om mitt gamla medborgarförslag om ett förstärkt skulpturstråk från stationen till biblioteket. Det antogs ju faktiskt enhälligt av kultur- och fritidsnämnden på hösten 2012, men sen har det varit tyst. Först skulle pengar sökas till flytt av Garnisonsmuseet, en segdragen historia som ju äntligen är i hamn. Dags att damma av "Skulpturpark Linköping" nu då!
Universitetsparken ligger bakom Temahuset och Keyhuset, mellan Campushallen och Olaus Magnus väg (även kallad "bussgatan").