Ja ni, i dag är alltså dagen då Bob Dylan inte tar emot Nobelpriset ur kungens hand. Men Patti Smith ska sjunga ”A hard rain’s a-gonna fall” och någon ska läsa upp litteraturpristagarens tal vid middagen. Så det finns hur som helst all anledning att se tv-sändningen från festen i kväll.
Och ni som fortfarande tycker att mystiske Bob är oartig och arrogant. Så här skriver ständiga sekreteraren Sara Danius på sin blogg om när pristagaren till sist ringde upp henne från New York:
”Jag hade väntat på samtalet – förr eller senare skulle han ju höra av sig — men blev ändå överrumplad. Efter en stund frågade jag om han ville ta emot Nobelpriset. ’Of course!’ Han sade att beskedet om Nobelpriset hade gjort honom ’speechless’ och att han inte visste vad han skulle säga. Han kände sig mycket hedrad, tillade han”.
Det här var i slutet av oktober och då höll Dylan fortfarande dörren öppen för att komma till Stockholm i dag. Så blev det ju inte, enligt många är han alldeles för obekväm och skygg för offentlig pompa och ståt.
Men telefonsamtalet sammanfattar Danius så här: ”Vi talades vid i en kvart. Dylan var vänlig, ödmjuk och humoristisk.”
Själv håller jag tummarna för att han verkligen kommer till Stockholm i vår och håller sin Nobelföreläsning. Först efter föreläsningen (hur den än genomförs) kan han ju också få sina pengar.
Ni minns att akademien, enligt Danius, var enig i sitt val. Stämmer det, eller fanns det en spricka mellan de äldre och de yngre? Jag ringde Torgny Lindgren, bosatt utanför Rimforsa och innehavare av stol nummer 9 i Svenska Akademien, där han suttit sedan 20 december 1991. Alltså i 25 år nu! Han har hunnit bli 78 år och är alltså en riktig veteran som genom åren varit med och utsett makalöst fina poeter som Wislawa Szymborska och Tomas Tranströmer till pristagare.
Kanske blir ni förvånade av hans väldigt tydliga och som vanligt glatt självironiska svar:
”Vi åldringar måste inse att detta är poesins väg till människorna, mycket mer än någon diktsamling!”.
Om Dylans diktning säger han:
”Jag har haft honom som livssällskap mycket länge, han – och Leonard Cohen – har följt mig genom alla år. Bob Dylan har ofta mer poesi i texten än i musiken, ja, texten klingar högre och starkare än musiken
så det är ingen tillfällighet att han får Nobelpriset i år”.
Han vill inte välja någon enskild favoritlåt, men säger:
”Det finns någonting av den här muntra, judiska sorgen hos Bob Dylan, som hos Alan Ginsburg en gång, som går rakt in i hjärtat på mig”.
Själv är jag väldigt svag för Dylan som kärlekspoet, säger jag, och Torgny utbrister: ”Oh ja! Oj ja!”.
I spelar jag underbara "If not for you", "Tomorrow is a long time" och "Wedding song" med raderna:
And I could never let you go, no matter what goes on
´Cause I love you more than ever now that the past is gone