Hörde ni Pluras och Mimi Werners engelska version av ”Strövtåg i hembygden” på Idrottsgalan? Fantastiskt hur den låten har blivit en evergreen. ”Slitstark” för att använda Linköpingsprofessorn Martin Kylhammars begrep.
Men hur det än är så är det Mando Diaos version som är mästerverket, alla andra får något släpigt över sig. Så även Pluras och Mimis countryinfluerade goding.
Jag älskar Mandolåten. Fortfarande. Strövtåg och Haydns trumpetkonsert är mina ”skrivlåtar”, de snurrar i lurarna när jag måste stänga ute kontorslandskapet på redaktionen. Om och om igen.
En aning sjukligt, kanske.
Men alltså Frödings dikt... Raden ”Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord/står min hembygd och hälsar mig glad” gör mig alltid både tjutfärdig och varm. Ser ni hur snyggt det är med verbkonstruktionen ”hälsar mig glad”. Den finns ju inte, men man fattar direkt. Inledningsraden ”Det är skimmer i molnen och glitter i sjön/det är ljus över stränder och näs” målar upp bilder man bara vill stanna i.
Och jag är ju inte ensam precis. Mando Diaos låt är den som med bistånd av Magnus Ugglas ”Jag och min far” nu har ändrat reglerna på Svensktoppen. De låg där som proppar i över tre år (Mando 167 veckor, Uggla i 161). Nu är maxgränsen ett år och de har åkt ut, det var enda sättet att få lite förnyelse.
Eftersom det var Idrottsgalan som fick igång mina tankar så associerade jag genast till tidernas störste, Ingemar Stenmark. Strövtåg är som Stenis. Båda har tvingat en institution att ändra reglerna. Som norske åkaren Pål Arne Skajem sagt i DN: ”Han hade förmodligen vunnit världscupen tio år i följd om de inte ändrat reglerna”.
När Ingemar Stenmark hade vunnit totala totalcupen tre år i rad, 1976, 1977 och 1978, framför skidspetsarna på alpnationerna så kände världscupens skapare Serge Lang att han var tvungen att hitta på nåt. Nu fick åkarna bara räkna ett visst antal segrar i varje gren (var det tre eller fem?). Stenmark fortsatte att vinna slalomcupen respektive storslalomcupen till 1984, men i totalen blev han chanslös.
I mars fyller Stenis förresten 60 år (han tillhör ju de berömda -56:orna, liksom Björn Borg). Visst är det lite tomt nu när han inte sopar golvet med konkurrenterna i ”Mästarnas mästare” eller ”Let´s dance”?
Tänk vilken betydelse han haft – som fenomen, som underhållning, som skidkulturbärare, som samlande symbol, som en fin kille som inte förhäver sig och som alltid är sjysst. Slitstark, är ordet.
Nytt jobb för mig
Från 1 februari kommer Corren att gå in i den större organisationen Östgöta Media. Det betyder att en gemensam kulturredaktion ska vårda och sköta kulturen i Corren, Norrköpings Tidningar, Motala Vadstena Tidning och Västerviks Tidningen. Kulturredaktör i Östgöta Media, det blir jag. Och kära läsare, ni kommer att känna igen det mesta här på Corren kultur. Vi ska inte göra karbonkopior i de fyra tidningarna! Men äntligen kan vi få in lite fler rapporter från Norrköping, något som är ofta efterfrågat av er läsare.
Åsa Christoffersson är kulturredaktör i Corren. Nås på asa.christoffersson@corren.se.