Det kan inte hjälpas – jag saknar verkligen Vinterljus i Linköping. Jag vet inte hur det är med er, men jag saknar hela konceptet, den konstnärliga idén, överraskningarna och framförallt promenaden! De nya flashiga julbelysningarna på Stora torget och över några centrala gator är en helt annan sak.
När de är betalda och klara är min fromma förhoppning att någon form av Vinterljus-slinga kommer tillbaka ett annat år.
En annan förhoppning: Sätt äntligen upp namnskylten på Tomas Tranströmers plats framför stadsbiblioteket. Klart jag blev glad när kommunens namngivningskommitté så snabbt nappade på mitt enkla förslag och lät döpa det namnlösa torget efter Nobelpristagaren. Tomas Tranströmers plats invigdes flott med musikkår och Tranströmers familj på plats 15 april förra året. Men ännu är ingen skylt på plats. Finns då Tomas Tranströmers plats ens?
Men hörrni, om det nu inte finns nån Vinterljuspromenad att gå, varför inte gå en egen slinga i helgen? Här är några kulturella minnesmärken, utöver de självklara, i Linköpings centrum.
Har ni sett Elsa Brändström-statyn på Vasavägen? "Sibiriens ängel" är väldigt diskret, där hon står med stiliserade vingar i höjd med sin "egen" skola Elsa Brändströms skola. Själv gick hon i skola just i Linköping runt sekelskiftet 1900. Det är så vackert att gå här i mitten av Vasavägen, under de höga träden, och tänka på krigssjuksköterskans enastående humanitära insatser för krigsfångars rättigheter under Första världskriget. Ingen såg dem som människor då. Hur är det nu, i Syrien?
Mer vingar: Stanna gärna vid skulptören Ivar Johnssons storståtliga "Människan och hennes genius" lite längre upp längs Vasavägen. Här kan man glädja sig åt att dammen, som hör till konstverket, räddades undan en brutal parkomgörning för ett par år sen. Längs den lilla gatan invid parken (som också heter Vasavägen) ligger stiliga lägenhetshus från 1920-talet, ritade av Linköpings store arkitekt Axel Brunskog. Här bodde en annan av våra kvinnliga pionjärer och förebilder, nämligen Britt Åström som var både yrkesarbetade advokat och kommunfullmäktiges första kvinnliga ordförande i Linköping (1974). Coolare än coolt.
Om du sedan fortsätter genom Biskopsparken passerar du den konstiga gropen, som var en medeltida klosterdamm. Här odlades matfiskar, nu åker barnen pulka och i vår kommer säkert underbara Bonnkapälle (som grundades 1860!) och spontanspelar. Gå mot domkyrkan och tänk på Tranströmer som gärna satt i det runda stiftskansliet (då stadsbibliotek) i början av 1960-talet, då han bodde i Linköping.
Inne i domkyrkan föreslår jag att du går framåt längs vänstra sidan tills du plötsligt ser en trasig medmänniska ligga på golvet. Det är den tänkvärda skulpturen "Uteliggaren" av Charlotte Gyllenhammar. Ni kanske har sett konstnären i På spåret?
Vi kan avsluta vår promenad vid den nya minnesbänken framför Best Western hotel (gamla Brask/Rally). Här träffades Björn & Benny för första gången en natt för drygt 50 år sedan och Abba the story föddes. Mamma mia!.