Det var Corren som släppte nyheten förra veckan och teaterns budskap spred sig vidare som en löpeld i alla medier.
”Det har klottrats hakkors och andra rasistiska saker. Publiken – inte bara unga utan även vuxna – har betett sig hotfullt och aggressivt”, sa regissören Nasim Aghili i SVT.
Strukturell rasism bland elever och lärare, det var bilden man fick och genast reste sig alla riksdebattörer som en riddare och drog sina lansar för den fria konsten.
De flesta hade förstås inte sett pjäsen.
Det har inte jag heller, tyvärr, vill jag återigen påpeka.
Stenhård retorik
Det jag skriver om i dag är retoriken kring pjäsen och nedläggningen.
Redan när vi fick teaterns kallelse till pressvisningen var det något som larmade. Retoriken var så in i bänken stenhård.
Ung scen/öst spelar ju aldrig nån liten gulleteater precis, tvärtom, det de gör är oftast kontroversiellt, tankeväckande, roligt, experimentellt och fantastiskt nyskapande. Inte håller man med om allt inte, men det är ju bara som det ska.
Men den här gången... Nasim Aghili, regissör och manusansvarig, ville vända på perspektivet, sa hon. Gott så. Men upplägget kändes extremt ensidigt. Här ställdes inga frågor, här slogs saker fast. Som att polisen ”avrättar” människor, att mediernas rapportering från Husby var rakt igenom kass. Men när vår reporter ställde relevanta, kritiska frågor på pressvisningen var det inte alls uppskattat. Nasim Aghili ville först inte alls medverka i artikeln.
Kritik från Skäggetorp
Vartefter veckan gått så har komplexiteten i hela historien växt. Lärare och elever på Platengymnasiet i Motala har trätt fram och berättat att de inte känner igen sig i teaterns bild av att stämningen var hotfull och aggressiv vid det sista speltillfällett.
Personal från Skäggetorp, en kämpande stadsdel som bara senaste halvåret upplevt både gängmord och mordbrand, berättade att de inte alls tyckte om pjäsen. Det nedbrunna Allaktivitetshusets projektledare Benjamin Imamovic kunde inte ens se klart den, för att han blev så besviken och arg, precis som stadsdelsutvecklaren Nader Ghaemi.
Skäggetorpsskolans rektor Kajsa Andersson berättade att skolan redan på processstadiet hade dragit sig ur samarbetet med Ung scen/öst. Skolan fungerar annars sedan flera år som referensgrupp under arbetet med teaterns föreställningar, men i det här fallet hoppade man av.
”Lärarna upplevde att det blev för ensidigt, provokativt och antipolisiärt”, sa Kajsa Andersson.
Varningsklockor
Där borde varningsklockorna ringt på Ung scen/öst. Istället har ansvaret lagts på påstått rasistisk publik.
Kanske är det helt enkelt så att pjäsen inte funkade. Och det var därför den fick läggas ner.
I går skrev så konstnärliga ledaren Malin Axelsson ett svar på en del av kritiken här på Corren kultur. Jag uppskattar verkligen den förändring i tonen hon ger uttryck för. Nu är den mer försonlig och öppen. Borta är de hårda orden och utspelen. Hon bjuder till och med in klassen på Platengymnasiet att bli teaterns skarpaste skritiker i en referensgrupp i vår. Det är mycket bra.
Men jag noterar också att hon undviker att svara på kritiken från Skäggetorp, den som gäller själva upplägget av pjäsen.
***
Fler läsprojekt är välkomna!
Förra lördagen berättade vi om kreativa, roliga läsprojekt som pågår i skolorna. I Malmslätt läste coola högstadeikillar högt för 9-årspojkar i mystält som satts upp i gympasalen. På Skäggetorpsskolan har vår egen Lilla bokcirkeln fått många ringar på vattnet. Vi efterlyste fler exempel och fick in en liten bunt från olika håll. Dessa ska vi sedan publicera som en tipsdamm att ösa ur. Men fler är välkomna! Mejla 800 tecken och gärna ett foto från din skolas läsprojekt. Adressen är asa.christoffersson@corren.se eller ann-charlotte.irhede@corren.se.