Nu sammanfattar alla 2014, året då vi kunde minnas att vi haft fred på svensk mark i 200 år. Då Majgull Axelsson inte nominerades till Augustpriset, fast hon gott kunde vunnit det, då Björn Afzelius äntligen hittade in i mitt hjärta tack vare filmen "Tusen bitar", då Umeå var kulturhuvudstad och då Alice Bah Kuhnke blev kulturminister utan egen budget.
Själv sitter jag förvirrad och överraskad som vanligt, va, är året nästan över?
Tiden är en ström, en ström av människor, ord, bilder, händelser och drömmar. Mitt i den simmar vi. Här är fem personer som, inser jag nu, betydde mycket för just mig i den lokala, östgötska kulturens värld 2014.
Sven Wollter i "Swedenhielms" på Östgötateatern. Vilken magnifik come back – ja, det var ju en återkomst till teatern där han började sin karriär som nybakad skådis en gång i världen. Nu passade han på att fylla 80 och spela mossig klassiker så att man aldrig ville att pjäsen skulle ta slut. En uppvisning i god teaterkonst. Men verkligen inget mästerspel som ställde de övriga i skuggan, nej, hela ensemblen och teaterhuset lyftes till nya höjder. Bra gjort av regissören Pontus Plaenge som också ska ha äran för att ha lockat hit Wollter.
Ingelin Angerborn kom ut med sin 24:e barn/ungdomsbok, "Hjärta av damm". Linköpingsbon Ingelin är inte den som kråmar sig i strålkastarljuset, nej, lite i det tysta jobbar hon på och skriver den ena populära ungdomsboken efter den andra. Snacka om att jobba för läsningen! Hon gjorde också en mild men stor succé i Correns Lilla bokcirkeln. 13-åringarna från Skäggetorpsskolan var fulla av frågor och Ingelin svarade roligt och på allvar. Dessutom visade det sig att hon kunde prata lite turkiska!
Bruno K Öijer grep mig och många andra med sin nya diktsamling "Och natten viskade Annabel Lee" där han för första gången blir mer tydligt självbiografisk och tar upp pappans självmord hemma i Linköping, en förtvivlad nyårsnatt för dygt 60 år sedan. Att han sedan bjöd på en magisk afton med rock'n'roll-poesi på Stora teatern 2 december gör inte saken sämre. Inte konstigt att höstturnén genom Sverige nu också är förlängd och fortsätter ända in i mars.
Malin Axelsson, konstnärlig ledare på spetsiga, spännande Ung scen/öst. Blev värvad som ny chef för Radioteatern och nominerades till Augustpriset i barnboksklassen nästan samtidigt. Vågar ta risker. Provokativa pjäsen "Marken brinner" fick läggas ner efter kort speltid, och borde kanske avbrutits långt tidigare, redan på arbetsstadiet när Skäggetorpsskolan sa ifrån. Satte oss på redaktionen på prov och lärde oss att inget är enkelt. Och att allt har minst två sidor.
James Syme är skotten som bott i Linköping sen universitetet föddes, eller nåt sånt. Stor kulturvän, men framför allt suverän quizkonstruktör och tävlingsledare på Linköpings pubar. Att varannan vecka samlas med kompisar och förtvivlat fundera på om det är Led Zeppelin som spelar, vad läkekonstens gud heter eller vem som var ungerns statschef under mellankrigstiden, det är livskvalitet till vardags.
Därmed önskar vi gott nytt år. Räkna med Corren kultur 2015 – vi ger oss aldrig!
PS. Vi funderar just nu på att ha både bokcirkel och filmcirkel i vår. Spana efter inbjudan framöver.