Många är de läsare som följt henne och funnit tröst och styrka i hennes ord från Jämtland till Stockholm, till Finestère i Frankrike och tillbaka igen. Hon är en sådan författare som spelar roll för människor, på riktigt.
Nu läser jag allt fint som sagts om henne hela helgen, och gläds åt det. Här är tre talande exempel.
Göran Greider: " Som poet var hon folkkär och hade ett tonfall som gick hem hos människor som kanske inte annars läser dikter."
Alexandra Pascalidou: "Bodil Malmsten. Minns när jag hittade hennes ord. Hur jag hittade hem. Tack för allt du klädde i ord och för att du aldrig skrädde orden".
Eva Ström: "Hon var en väldigt personlig röst, det fanns ingen som liknade henne. Hon var modig och konstnärlig, allt hon gjorde var format av ärlighet och personlig erfarenhet".
Ärlig, äkta, inget ljug, ingen förställning, inga påfågelsfjädrar på den egna personen, men heller inte privat utlämnande. Inget kladd! Hon är en av sin samtids största stilister, och många som vill kunna skriva skulle ha stor glädje av hennes bok "Så gör jag - Konsten att skriva" från 2012.
Hennes stil är alldeles egen och till synes enkel, men inte enkel att åstadkomma. Den är klar som Storsjön i hemlänet Jämtland. Och i djupet finns både storsjöodjur och glittrande fiskar. Tonfallet är nästan samtalsmässigt och gör att man genast känner sig inkluderad.
Många hyllar hennes poesi, med rätta, men glöm inte "Priset på vatten i Finistère" från 2001. Och loggböckerna, ni vet, de som som är så omsorgsfullt utformade så att man bara vill hålla dem och krama dem (eller henne). De bygger på hennes enastående blogg "Finestère".
När hon plötsligt lämnade allt och flyttade till Finestère i Bretagne (bodde där 1999-2010) blev det också ett uppbrott i hennes skapande. Och ett nytt publikt genombrott.
Höga krav på sig själv, ja. När hon var med på Bokens dag i Linköping för cirka 10 år sedan minns jag hur enormt nervös hon var bakom scenen. Jag lovar; kritvit, kallsvettig, stel i hela ansiktet, okontaktbar Jag var själv i ungefär samma tillstånd, och blev så förvånad. Bodil Malmsten? Ja, hon gjorde inget på rutin. Och hon övervann sig själv.
Hennes sista diktsamling, "Det här är hjärtat" från förra året, handlar om en förlust av en älskad person. Den är så vacker och gripande att man får mentalt hjärtstillestånd. Den återkommande raden "Min människa är död" är en sådan som fått ett evigt liv i mig.
Åsa Christoffersson är kulturredaktör i Östgöta Media. Nås på asa.christoffersson@ostgotamedia.se