Nu när USA blir Trumpland, Brexit mullrar i England och EU och Nato svajar så kan vi tänka mer på våra kära nordiska grannländer. Tillbaka till "nordismen"!
TV-serier från grannländerna är inte fy "Skam" (ni kanske läste vår tv-spaning om den norska serien i tisdags?), men jag satte ihop en egen nordisk filmfestival för vardagsrummet. Här är tips på fyra hyrfilmer, en från vardera Danmark, Norge, Finland och Island.
1. "Invasionen av Danmark", 2015
"Årets bästa danska film" skrev Berlingske Tidende och gav den en femma i betyg. Tror inte att den visats på bio i Sverige, men i Danmark har den haft rekordpublik. Riktigt bra krigsfilm, ja, faktiskt, även om man är annars är mätt på Andra världskriget-skildringar. Den här verklighetsbaserade storyn om det stackars danska kompani som ensamt försökte hålla stånd mot tyskarna 9 april 1940, och som flera timmar för sent fick veta att landet redan kapitulerat, kände jag inte till. Oerhört välspelat, realistiskt och mänskligt drama med Pilou Asbæk ("Borgen" m m) som löjtnant Sand i huvudrollen.
Ett riktigt filmfynd. Att "Invasionen av Danmark" gått obemärkt förbi här i Sverige är väl bara ett bevis på att vi generellt intresserar oss för lite för våra grannländer.
2. Bland män och får, Island, 2015
Långsam, ödslig, suggestiv film som däremot visades på svenska biografer i våras och fick fina recensioner. Den har fått flera internationella priser, bland annat på filmfestivalen i Cannes. Här är det mycket vinter och en blåaktig gammal fejd mellan två bröder som aldrig riktigt förklaras, den bara pågår, och det är faktiskt inte ett dugg tråkigt. Snarare hypnotiskt. Jag skulle dock inte vilja skriva under på "dramakomedi", som den kallas. Tänk Torgny Lindgren – fast inte i Västerbotten, utan på Island. Tjocka islandströjor och skägg, gränslöst älskade får, fåordiga landsbygdsmänniskor och en hotande fårsjukdom. Kan inte bli mer annorlunda och härligt.
Regissören Grímur Hákonarson, som också är författare, har fått något av ett internationellt genombrott. Hans frostiga drama rekommenderas varmt!
3. 1001 gram, Norge, 2015
Den här gick upp på bio och fick i stort sett positiva recensioner i Sverige, mellan 2 och 4 i betyg. Norge hade den som sitt Oscarsbidrag 2015. Jo, ja, det är en välgjord, proffsig, snygg film om den nyskilda vetenskapsteknikern Marie som får åka till kärlekens stad Paris för att rekalibrera Norges kiloprototyp från 1889. Nördigt så det förslår och en väldigt annorlunda story, precis som i "Män och får".
Men lite för svalt berättad för mig. Absolut sevärd, men inte gripande.
4. Mannen från le Havre, Finland, 2011
Ja, det här är lite fusk, det håller jag med om. Det är visserligen en finsk produktion av den duktige regissören Aki Kaurismäki, men den utspelar sig inte i Finland, utan i hamnstaden Le Havre i Frankrike. Jag tar med den ändå, därför att den får hjärtat att sjunga. Ett fint inlägg i flyktingdebatten är det också. Nej, nej, inget tungsint drama, utan en fin saga med naiv grundton – på ett bra sätt. Ett exempel på "den skämtfria humorn" som SvD skrev i sin recension. Betyget blev det allra högsta. I Cannes fick den förresten juryns pris 2011.
Skoputsaren Marcel står i centrum, han har lämnat sin bohemtillvaro som författare och är nöjd med det lilla livet tillsammans med hustrun. Så blir hon allvarligt sjuk, samtidigt som en afrikansk flyktingpojke dyker upp. Allt förändras.
Om du inte sett den redan, gör det! Du kommer att må bra av den.