Har fått många hejarop efter kulturkrönikan i lördags, den om mitt förslag att införa en roman per läsår på alla universitetsutbildningar. En enda. Är det för mycket begärt, skrev jag. Det är tydligt att studenters skriv- och läsförmåga är en stor och viktig fråga.
Maria Björk Hummelgren tog också upp den i Correns ledare i går och biträdande överbibliotekarien Kristin Krantz på LiU skriver "jättebra, droppen urholkar stenen. Om jag överhuvudtaget funderat på framtiden för Bokstafetten så är jag nu helt klar över att detta är en mission som vi ska fullfölja."
Ja, tänk om detta enkla, konkreta förslag i en omdiskuterad fråga faktiskt kunde slå igenom?
Bäst att höra vad LiU:s rektor Helen Dannetun säger, tänkte jag, skickade en mejlfråga och fick genast svar:
"Hej Åsa,
Jag läste din krönika i lördags. Frågan är absolut inte ny.
Jag tänker ta upp frågan till diskussion med fakulteterna.
Med vänlig hälsning
Helen Dannetun
Rektor"
Tillåt mig ett försiktigt jippi. Helen Dannetun berättar sen på telefon att hon själv är en stor läsare, "för mig är det självklart att ständigt läsa böcker". Men hon har också de väntade invändningarna, det är 27 000 studenter, det skulle bli mycket hantering, det finns en lång rad frågor att lösa, allt måste vara rättssäkert...
Det förstår ju var och en, och självklart kan hon inget lova på stående fot.
Men hon säger också: "Det är viktigt att våra studenter läser böcker."
Gott så. Väldigt gott.