På midnattsmässan i domkyrkan kan små under inträffa. Förra året i den myllrande, varma julnatten kom en vän fram och stack till mig en bok, som en vänlig gest och en uppmaning på samma gång. Det var ”Jag är Malala, flickan som stod upp för rätten till utbildning och sköts av talibanerna”.
Det dröjde till sommaren innan jag började läsa. Men sedan dess har hon varit som en muslimsk liten medvandrare hela hösten för mig. Hennes obotliga optimism är av det slaget att man bara måste ge sig. Och bli glad och hoppfull. Alla barn ska gå i skolan är målet. Så enkelt och självklart. Tiggarnas barn i Rumänien, flickor i Pakistan. Alla.
Nobels fredspris
Och så går hon och får Nobels fredpris tillsammans med den indiske barnrättsaktivisten Kailash Satyarthi. Sällan har väl fredspriset hamnat så rätt! Om ni inte såg deras tal från prisceremonin i Oslo i onsdags, gå in på SVT play och gör det!
Satyarthi är en karismatisk talare i Martin Luther Kings anda, medryckande och retoriskt briljant. Men han är också en man av handling, hans organisation hemma i Indien har enligt uppgift befriat 80 000 barn från slavarbete, ofta i dramatiska fritagningsräder.
Och vad har en sådan man för budskap? Jo, det största hotet mot mänskligheten just nu är rädsla och intolerans. Ja! Även här i sjyssta Sverige, ljusår från barnslaveriet i till exempel Indien, växer motsättningar och rasism. Tonläget har höjts i politiken, med enfrågepartiet Sverigedemokraterna som en farlig katalysator för den onödigt bittra och hårda retoriken.
Vi måste välja tolerans framför extremism och mod framför rädsla, sa Kailash Satyarthi och spände ögonen i hela världen.
17 år och yngst
Malala Yousafzai är med sina 17 år den yngsta Nobelpristagaren hittills. Hon är i sanning otrolig. Ni kan historien, Malala började redan som mellanstadiebarn att kämpa för flickors rätt att gå i skolan. Hon är uppvuxen i Swatdalen i norra Pakistan, enligt henne en gudomligt vacker plats och ett stort turistmål – tills talibanerna tog över. De stängde 400 skolor, mördade oskyldiga och hindrade flickor från att gå i skolan. I islams namn.
Malala och hennes pappa rektorn blev måltavlor, men vägrade hålla tyst.
”Jag hade två val – att vara tyst tills jag blev dödad eller att höja min röst, och sedan bli dödad”, sa Malala i sitt tal.
Lillgammal och stark
Allt det här berättar hon också om boken jag fick på julmässan. Den är enkelt och lite lillgammalt skriven. Ja, nästan förnumstigt troskyldigt. Men starkt! Jag skulle inte säga att det är stor litteratur, men en stor läsupplevelse i kraft av sin historia. Hon står själv som författare till boken, men medförfattaren Christina Lamb, prisad brittisk utrikeskorrespondent, har säkert haft många tangenter med i spelet. Jag hoppas att många, många läser boken.
Nu ska man inte tro att islamofober får någon som helst näring av Malalas berättelse. Nej, tvärtom. Malala och hennes familj är djupt troende muslimer och Malala skojar om mammans många gånger konservativa syn på kvinnor och män. Nej, det är talibanerna som står för våldet och förtrycket mot kvinnor. De använder religion som ursäkt, precis som många andra före och efter dem.
Stilla natt
Se på prisutdelningen i Oslo, där satt hindun Kailash Satyarthi från Indien och muslimen Malala Yousafzai från ”ärkefienden” Pakistan och sken som hoppingivande ljus medan den kristna psalmen ”Stilla natt” sjöngs gudomligt vackert.
Och mitt hjärta sjöng.
Stilla natt, heliga natt, allt är frid. Alla barn ska få gå i skola. Ingen ska vara fängslad i slaveri. Och det går att genomföra.
Så sjöng mitt hjärta.
Här är tv-länken: http://www.svtplay.se/video/2538307/nobel-2014-fredsprisutdelningen/10-12-12-50-textat