Stadsbiblioteket dag 1: Tänk er mellan 1 500 och 2 000 personer, folk som går ut och in, som strömmar mellan hyllorna och slår sig ner, som sorlar, pluggar, diskuterar, letar, bläddrar, antecknar, pratar, slår i tjocka luntor fulla med post it-lappar, surfar, mejlar... och allt är lugnt. Alla samsas.
Så är vår första dag på Linköpings stadsbibliotek. Vi sitter mitt i stora bokhallen och först på morgonen är det så få människor att vi blir förvånade. Men rätt som det är har det blivit fullt på alla studieplatser, ovanpå alla de små rummen i rummet, i varenda fåtölj, överallt går det människor i gångarna, lite sakta, dröjande. Vi märkte aldrig när det hände. Plötsligt är hela biblioteket bara fullt av liv.
Och stämningen är så harmonisk att Bullerbyn framstår som jobbig.
Det är sagostund för 2-3-åringar. Högläsning för vuxna. Bokcirkel för nyanlända. Ständiga frågor till bibiotekarierna i informationsdisken. Vi hinner knappt hänga med!
Vårsolen och parken och trädens försiktiga övergång till grönt kastar sig in genom den höga, höga glasväggen och i den långa raden ägget-fåtöljer sitter och halvligger unga människor med böcker, anteckningar och datorer. Två nyanlända unga män sitter tillsammans med en tredje, som varit här lite längre, och pluggar svenska på eget initiativ. Det gäller att lära sig svenska snabbt, säger de, vi ska få jobb! En är läkare, de andra har andra utbildningar i bagaget. I fåtöljen bredvid är en flicka förlorad för världen i sin ungdomsbok. I nästa ägg är en pojke lika upptagen av sin lap top.
Vi ses i morgon!