Martin Lönnebo fyllde 85 år häromdagen.
Få personer har betytt så mycket för min egen andliga utveckling. Hurdå? Ja, bara genom sitt sätt att vara, genom sina överraskande och kloka svar i intervjuer jag gjort med honom och, förstås, genom det han skapat. För mig har han öppnat dörren till mystiken. För många, många är han en röst för tröst.
Martin Lönnebo måste vara en av Svenska kyrkans mest betydelsefulla ledare i modern tid – inte minst genom sin uppfinning Frälsarkransen, som i år fyller 20 år. Det ekumeniska radbandet är nu sålt i långt över en halv miljon exemplar och har spritt sig till hela Norden och Tyskland.
Han har skrivit över 40 böcker, inte minst "Hjärtats nycklar", och det var han som 1968 kom på idén med de så kallade ljusbärarna. I dag finns de i alla kyrkor och är en uppskattad plats där man kan tända ett ljus och minnnas sina döda.
Under sin biskopstid i Linköping (1980–1995) startade han både julaftonens familjehögtid Levande krubban och midnattsmässorna på jul och påsk. Plötsligt lyckades han få tusentals människor att köa till kyrkan.
Själv tänker jag ofta på ofta på saker han sagt eller skrivit, små enkla grejer som fastnat.
"Minns de döda och älska de levande". I en dikt han skrev på Corren kultur efter tsunamikatastrofen.
"Hinnan till evigheten är så tunn, så tunn". Min far hade dött och vi samtalade om döden, den stora skrämmande.
"Det vore ju odrägligt!" I min intervju på temat "himmelriket" och han konstaterar att om vi skulle leva i tusen år så skulle han varit biskop i Linköping i 600 år. Följt av ett typiskt muntert lönneboskt skratt. "Odrägligt, ha ha!".
"Gör dig inga bekymmer". Det är nästan bäst av allt, ett vardagsuttryck från förr som jag hört honom säga många gånger. När jag känner stressen flåsa i nacken och blodtrycket klättra upp för ett berg av problem, då hör jag "gör dig inga bekymmer".
Så nu ringer jag upp, säger grattis och frågar om det där. Kunde du verkligen tänka så då när du var yrkesaktiv och mitt i allt? undrar jag.
"Jo, man ska inte jaga upp sig för mycket", säger Martin, "en del människor är ju ständigt bekymrade. Jag har det nog lite genetiskt att inte vara det."
"Man ska inte lägga allting på sig. Inte vara vaken halva natten och älta det som varit och oroa sig för det som ska komma andra halvan. Då är man snart utbränd. Bort med allt sånt. Det är fullständigt onödigt. Om man tittar efteråt, så var det ju inte så farligt."
Annars? Jo, han mår "riktigt hyfsat" och hemma i villan i Vidingsjö ser han allt från skid-VM i Falun.
"Om jag suttit som klistrad? Ja, det är en bra liknelse. Ett sånt nöje kan man inte försumma".
Grattis Martin. Nu tar vi helg. Och gör oss inga bekymmer.