Hoppas att ni såg "Big boys gone bananas" på SVT i torsdags. Maken till spännande och häpnadsväckande dokumentärfilm får man leta efter. Ja, ursäkta att jag tjatar om den, skrev ju om den redan i onsdags. Men den väckte vidare tankar, inte minst tack vare mejl och facebook-inlägg från er läsare.
Jag ringde ju regissören Fredrik Gertten, som var på filmfestival i Sydkorea. Det som växt hos mig, och som han sa mer i en bisats, handlar om mediernas roll. Han menar att hans två filmer än en passning vidare till journalister att gräva vidare, enligt Gertten går en tredjedel av en vanlig banans pris fortfarande till kemikalier.
- Men journalisterna får fler och fler jobb per dag och mindre tid att kolla sitt material. Då blir de lättare offer för PR-industrin, sa Fredrik.
Själv har han ett nytt projekt på gång sa han, att bara ägna sig åt att visa bananas-filmerna är inte till att tänka på, "då överlever jag inte".
Va? sa jag, de borde väl dra in en bra slant nu när de visas på nationella tv-kanal världen över?
- Nej, nej, sa han, rättigtheterna betalas det mindre och mindre för, det folk betalar för är fotboll och andra "format". Vi (dokumentärfilmare) är en del av samma kris som journalistiken.
Ja, så är det. Gratiskulturen håller på att slå undan benen för journalistiken. Och om ni tror att det är giriga ägare eller kassa chefredaktörer som är skulden till att Svenskan måste göra sig av med 40 av sina 175 journalister eller av norska Aftenposten sparkar 50 journalister och lägger ner sin kvällstidning Aften(för att starta en gratistidning), då tror ni fel.
Jag kände bara sorg när nyheten om Svenskans nya, hårda sparpaket kom i veckan. Denna kämpande, redan slimmade redaktion som gör en så modern och läsvärd tidning. Men det räcker alltså inte.
Allt kan inte vara gratis, så är det bara. Ska vi ha starka redaktioner med journalister som kan göra sitt jobb, och likt Fredrik Gertten avslöja missfärhållanden, då måste vi faktiskt betala för det. Nya "Dallas" i all ära, men nåt vidare bidrag till demokratin och yttrandefriheten är det väl inte.
En av tuvorna som fällde bananproducenten Dole var ju bloggaren i Malmö, kan ni invända, han får ju inget betalt för det?
Ja, hans roll var jätteviktig. Men han hade aldrig tagit upp ämnet om han inte sett Fredrik Gerttens första film, "Bananas",som är en riktigt knivig historia som krävt mängder av journalistiskt jobb.
Så om ni träffar mig i Correns tält på Linköpings stadsfest i dag. Var snälla mot mig. Trösta mig och lova att riktig journalistik är värd att betala för.
***
Kom ihåg bokcirkeln!
På måndag är sista dan att anmäla sig till Correns bokcirkel i höst. Tag chansen och mejla asa.christoffersson@corren.se. Många har redan sökt, men det är inte alls omöjligt att komma med!