Mycket har handlat om lögner och åsiktsbubblor denna Trumphöst. Alla människor svänger sig med vita lögner och söker bekräftelse på sin egen världsbild dessutom. Jag med. Det är alldeles naturligt i mänskliga grupper.
Men när ren lögn blir okej, då är hela samhällsbygget hotat. Och när många är beredda att svälja, vill svälja, osanningar, då är det är riktigt illa.
Inför och efter det amerikanska presidentvalet delades rena fejknyheter i en förfärlig omfattning på sociala medier. Jag läser om det i bland annat SvD, där USA-korren Erik Bergin gjorde en utmärkt sammanfattning 30/11.
Jag tänker att såna klickmonster är som smågodis, akut sug gör att man slänger in en näve och tuggar i sig. Efteråt mår man illa. Och är fortfarande hungrig. Klick, klick, klick på gilla-knappen istället för riktig mat.
Lögnen om att påven stöder Trump delades på Facebook 1 miljon gånger. En miljon! Så många människor tyckte att det lät rimligt och skickade vidare utan att ifrågasätta källan. In med en hallonbåt och svälj bara. Att de sajter som lanserade nyheten senare tog bort den, spelade ingen roll, då var godisfrossan redan igång.
En annan fejknyhet var att en FBI-agent som misstänktes i samband med Clintons e-postläcka hittats död. Den sagan togs också bort från den hemmagjorda nyhetssajt där den först publicerades, men spreds vidare och skrevs om, med knorren att FBI-agenten blev mördad.
Donald Trump själv delade myten att illegala immigranter stod för 3 miljoner Clintonröster. Därmed skulle han egentligen fått flest röster, menade han... I själva verket fick Clinton 2 miljoner fler röster än Trump.
Observera att det inte handlar om tolkningar eller olika perspektiv. Utan rena påhitt. Som många glatt stoppar i sig. Tugg, tugg, tugg. Klick, klick, klick.
Är det då politiska mörkermän som producerar de fejkade klicknyheterna? Kanske i vissa fall. Men främst är det (enligt SvD vars källa är den amerikanska granskningssajten Buzzfeed) privatpersoner som tjänar pengar på Googleannonser.
Många av dem finns utanför USA. De skapar egna låtsas-hemsidor fyllda med smågodis. Och de uppger nu i intervjuer att Trumpnyheterna gick bäst. När de försökte med Clinton-påhitt så var intresset noll.
Är det den omtalade klyftan, eller vad? Det är hur som helst förfärligt. När källkritiken åker ut, då flyttar lögnen in.
"Om sanning och lögn har samma värden, om sanning och lögn är något vi väljer allt eftersom det passar oss för stunden, var hamnar vi då?", skriver Jonas Gardell i i ett öppet brev (Expressen 30/11) till Facebooks grundare Mark Zuckerberg.
Precis. Det går inte längre att komma undan med "vi är bara en plattform, öppen för alla och har inget ansvar för innehållet".
Varken för Google, Facebook eller Twitter. Allt fler är överens om det.
De måste ha ansvariga utgivare, de måste sålla bort rena, uppenbara lögner. Det här är tusan i mig ingen lek längre.
Åsa Christoffersson är kulturredaktör i Östgöta Media. Nås på asa.christoffersson@ostgotamedia.se.