Årets ord: Trumpifiering. Plötsligt är lögn ett tillåtet argument. Om man avslöjas är det bara att trumpa på lite till. Och kasta in några sköna skällsord på det... Visst är det underbart med folk som säger som det är – fast det inte är som de säger. Det sorgliga är att Donald i det allmänna medvetandet numera inte följs av Duck, istället installeras han som Mr President 20 januari.
Årets elefantbesök: Elton John i Linköping. Outstanding äldre världsartist som dessutom gjorde vad han skulle i Saab arena. Man kan verkligen inte klaga på utbudet av musikstjärnor i Linköping efter en höst som fullständigt svämmat över av Håkan Hellström, Kent, Laleh, Lasse Winnerbäck och ovanpå det Malena Ernman, Tommy Körberg, Lena Ph, Jill Johnsson, Eva Dahlgren, Sissel Kyrkjebö, Magnus Uggla, Sven-Bertil Taube, Hurula, Kalle Moraues, Loa Falkman, Richard Söderberg, Arja Saijonmaa ... oj, vem har jag glömt?
Årets förlust i Östergötlands musikliv. Tomas Herrgårdh som avled 29 augusti. Östgötamusikens uppskattade chef lämnade ett stort tomrum efter sig då han rycktes bort i sjukdom, knappt 57 år gammal. Han jobbade in i det sista, trots sjukdomen, och var mitt i verksamheten. Duktig, drivande, trevlig och i grunden en kunnig musiker.
Årets överraskning: Bob Dylan. Örats poet har ju legat på spekaulationslistorna i decennier, men ingen trodde väl på allvar att han faktiskt skulle få Nobelpriset. Lika stor överraskning, inte minst för akademin, var nog att han inte svarade på tilltal på nästan två veckor. Varken tack eller nej tack. Det har mig veterligt aldrig tidigare hänt. Till sist ringde han dock Sara Danius och tackade ödmjukt och var "speechless". Mr Tambourine man visade sig vara just så egensinnig som alla trodde!
Årets spökhistoria: Ghost! Linköpingsbandet med de maskerade, hemliga bandmedlemmarna låg både på Svensktoppen och kammade hem en amerikansk grammy och en svensk grammis.
Årets bok: Elena Ferrantes Neapelkvartett förstås. Bokserien som "alla" snackar om. Läste del 2, "Hennes nya namn", i Correns bokcirkel och lever ännu på den skimrande skildringen från sommaren på ön Ischia. Det där med att pseudonymen Ferrante eventuellt avslöjades i höstas väljer jag att inte låtsas om. Låt henne vara ifred med sin hemlighet, precis som Ghost, är min åsikt.
Årets film: Star wars i all ära men för mig personligen är det isländska "Bland män och får". Förunderligt hypnotiserande ödslighet som dröjer sig kvar.
Årets höjdare: Musikalen "Annie" i Kulturhuset i Österbymo. Landsbygden lever och kulturen är en samlande kraft – vilket skulle bevisas. Om ni missat höstens ljuvliga uppsättning med både proffs och amatörer i ensemblen så har de nu satt in två ytterligare extraföreställningar 15 januari (kl 14 och 18).
Gott nytt kulturår!