Efter Bråvalla kommer hela, ljuvliga juli. Och Övralidsdagen på Heidenstams födelsedag 6 juli, du kanske tycker det är löjligt att ens nämna det i samma andetag som Bråvalla, men för mig är och förblir det en viktig dag.
Det var där som jag en gång som ung reportervalp upptäckte dikten "Vore jag ett litet barn". Det var i forntiden, 1981, och det årets pristagare Lars Forssell uppträdde i fladdrig kavaj och frimodigt sinne. Han läste "Vore jag ett litet barn" så att jag häpnade. Inte ett spår stelt och högstämt, om ni förstår, man kan ju annars lätt få för sig att stelt och högstämt är vad Heidenstam handlar om.
Då har ni inte läst "Vore jag ett litet barn":
Vore jag ett litet barn,
då skulle jag gå ut och leka,
bygga mig en liten kvarn
och ro min lilla eka.
Mången vän, som här jag vann,
under vita lakan blundar,
och nu är jag en gammal man,
som sitter vid brasan och grundar
Gåta, saga, jordedag,
ditt djup kan ingen loda.
Ännu samma barn är jag
och människorna goda.
Kan man ha en sådan livssyn? "Ännu samma barn är jag och människorna goda..." Det är så naivt, så jättejättenaivt, som om Tjorven sagt det ungefär! Farbror Melker, vet du vad, människorna är goda. Ha ha, ingen vettig människa över 15 år tror väl att människan är god, hon är ju i grunden ond! Titta bara på IS. Titta på Assad. Titta på den gamle mobbaren Donald Trump som faktiskt kan bli president, gud förbjude.
Eller så blir vi onda eller goda eller en blandning av båda efter att ha fötts neutrala. Ja, de flesta är väl både och och gör så gott de kan.
Det låter förnuftigt.
Verner von Heidenstam var inte ens 60 år när han skrev dikten (där han framställer sig själv som minst hundra). Jag är äldre än så nu. Och jag tänker: Jo, man kan ha en sådan livssyn. Man kan välja att ha den.
Man kan helt enkelt göra ett aktivt val och tänka "ännu samma barn är jag och människorna goda".
Det är en vacker livssyn. Vacker och nyttig.
Jo, faktiskt nyttig, den innehåller tillit och uppmuntran och säger nej till misstro och galla. Världen skulle vara så mycket bättre om fler tänkte gott om varandra.
Jag vet, man kan råka ut för oförrätter, sjukdom och lidande, ett liv innehåller alltid sorger – om man får leva.
Men se på de människor som gått igenom svåra sjukdomar, överlevt Förintelsen eller flytt från kriget i Bosnien, Kongo, Syrien – en del av dem har så tydligt valt och kämpat sig till en positiv livshållning. Det måste man beundra och inspireras av.
Dessutom får man själv så mycket roligare.
PS: Årets Övralidspris går till idéhistorikern Karin Johannisson. Det delas ut vid ceremonin på Övralid 6 juli kl 16. Vi kommer att publicera hennes tal på torsdag 7/7.
Åsa Christoffersson är kulturredaktör i Östgöta Media, nås på asa.christoffersson@corren.se.