1. Hjälten John Carter slåss mot en marsian, illustration av James Allen St. John från 1920. 2. Edgar Rice Burroughs vid sitt flygplan 1934.
Essä
Den faderlösa Leigh Brackett föddes i Los Angeles 1915 och var en så kallad “pojkflicka”, lång och atletisk. Men när hon började på flickskolan i Santa Monica fick hon upp ögonen för teatern och började själv skriva pjäser.
Brackett var i 25-årsåldern då hon först blev publicerad som science fiction-författare i litterära tidskrifter. Hennes berättelser handlade om den expanderande och utforskande människans möte med utomjordiska civilisationer.
Som romanförfattare debuterade hon med “No Good from a Corpse” (1944), en hårdkokt deckare tydligt inspirerad av genrens mästare Raymond Chandler. Hon växlade sedan mellan att skriva inom populärlitteratur-genrerna science fiction, västerns och deckare, men blev snart anlitad som filmmanusförfattare i Hollywood.
Brackett fick äran att tillsammans med William Faulkner, den blivande Nobelpristagare i litteratur, skriva manuset till förebilden Chandlers roman “Den stora sömnen” (1939). Filmen fick den svenska titeln “Utpressning” (1946) och regisserades av giganten Howard Hawks som hade fått upp ögonen för Brackett efter att ha läst hennes debutroman. Eftersom förnamnet Leigh delas av både kvinnor och män blev han mäkta förvånad när det var en smärt ung kvinna och inte en försupen slagskämpe som dök upp på kontoret, men det mötet blev början på ett fint samarbete och så småningom skrev hon också manuset till Hawks klassiska västern “Rio Bravo” (1959). Hon författade sedan också manuset till Robert Altmans filmversion från 1973 av Chandlers roman “Långt farväl” (1953).
Under 50-talet utvecklade Brackett sitt författarskap i en ny riktning, hennes tidiga berättelser handlade om människan som rymdens upptäcktsresande, nu skrev hon i stället skriva dystra svansånger över förlorade civilisationer och förtvinade kulturer. Hennes nya böcker uppfattades som “teknofobiska” och “agrarromantiska”, och föregick exempelvis Harry Martinsons modernitetskritiska diktverk “Aniara” (1956) i samma anda. Snart blev hon mer av en särling bland tidens teknik- och framtidsoptimistiska författarkollegor.
Brackett, “rymdoperans drottning”, skrev romantiska skildringar av livet på andra planeter som mer påminde om medeltidens riddarlitteratur och 1800-talets gotiska berättelser än samtida framtidsskildringar. Hon höll sig kvar i vårt eget solsystem och oftast utspelas Bracketts historier på Mars eller Venus, vars svunna liv och kulturer hon beskriver på det mest levande och fantasifulla sätt.
Redan Edgar Rice Burroughs, “Tarzans fader”, hade redan i sin långa romansvit om John Carter på Mars (1912–1948) skildrat hur en jordbo färdas till en främmande, närmast medeltida, marsiansk civilisation. Men Bracketts berättelser är något annat, de gestaltar hennes samhällskritiska analyser och handlar om interplanetär handel och konkurrens, hur mötet mellan olika arter och civilisationer ofta blir förödande, en tydlig metafor för det våld ur vilket hennes hemland föddes och för den kolonialism som ännu pågick under hennes levnad. Burroughs Carter är en man som erövrar världar och omstöper dem efter sina egna värderingar, Bracketts mänskliga antihjältar befinner sig och går under i skeenden som är så mycket större än vad de själva ens kan greppa. När amerikanernas rymdsonder i slutet av 60-talet kunde konstatera att både Venus och Mars var livlösa dödade det Bracketts fantasi och hon slutade helt att genom litteraturen färdas till planeterna.
Hennes främsta roman är “Rhiannons svärd” (1953). Vår antihjälte är arkeologen och relik-tjuven Matthew Carse som har begivit sig till den marsianska staden Jekkara på jakt efter ett svärd som tillhört Rhiannon, en mytisk figur som enligt legenden gjort det prometiska misstaget att dela med sig av sin kulturs vetenskap till ett annan civilisation, något som tvingat hans folk att överge sin hemplanet. Som straff blev Rhiannon begravd levande och det visar sig när Carse finner graven att det där finns en tidsportal som för honom miljontals år tillbaka i tiden.
Carse kommer till ett Mars med stora vatten, lämpliga för både sjöfart och sjöslag och en kamp mellan fantastiska marsianska kulturer och inom sig känner han en märklig närvaro och i denna främmande tid och värld han börjar utforska vem han egentligen och var han hör hemma.
Bracketts vackra saga, en blandning mellan den medeltida riddarballaden och den moderna västernromanen i science fiction-berättelsens skrud, är djupt romantisk med en sorgens skugga över sig. En egendomligt stark vision av både nyskapande och nostalgi.
1. Mark Hamill, Alec Guiness och Harrison Ford i George Lucas klassiska film "Sjärnornas krig" (1977). 2. Leigh Brackett, "rymdoperornas drottning". 3. Omslag till Leigh Bracketts roman "Rhiannons svärd" (1953), en stor inspirationskälla till all rydmopera efter den.
För den som känner sitt “Stjärnornas krig” kommer det vid det här laget inte som någon överraskning av George Lucas tog starkt intryck av Bracketts författarskap, hennes sällsamma sammansmältning av egna myter, medeltidens riddare och västerns revolvermän, rikt visuella skildringar av utomjordiska civilisationer, teknologikritik och hedrande av forna dygder och andliga insikter, samt en sorg över det som går förlorat känner i väl igen i Lucas galax “långt, långt borta”.
Det var därför han 1978 anlitade Brackett att skriva manuset “Rymdimperiet slår tillbaka” (1980), uppföljaren till hans världsomvälvande rymdopera “Stjärnornas krig” (1977). Hon gick bort i cancer samma år, men hann färdigställa ett manus som Lucas sedan fortsatte att bearbeta.
1. George Lucas tar en tupplur i Berlin 2005. 2. Den älskade figruen Yoda dyker först upp i Leigh Bracketts manus till filmen "Rymdimperiets slår tillbaka" (1980). 3. Omslag till en av de tidningar där Leigh Bracket medverkad med science fiction-noveller.
Det är omtvistat bland filmforskarna hur mycket av Bracketts manus som sedan faktiskt kom med i den slutgiltiga versionen av “Rymdimperiet slår tillbaka”. Grunddragen är de samma, fast med betydande skillnader. Brackett presenterar fler nya karaktärer och lägger tonvikten på romantiken, men här återfinns det ikoniska slaget på snöplaneten Hoth i början av filmen, den lille gröne mästaren Yoda (under ett annat namn) och fördjupningen av jedifilosofin, dödliga asteroidbälten, en majestätisk stad bland molnen, de oväntade sveken och inte minst duellen mellan hjälten Luke Skywalker och den onde Darth Vader.
Brackett jämförs i dag med sina mer namnkunniga goda vänner Ray Bradbury och Robert A. Heinlein och hon var är en litterär pionjär, inte bara var hon den första kvinnan som slog sig fram och prisades inom en ytterst manlig genre, hon stakade också ut nya vägar för både den och filmen genom sin egensinniga romantik.