Cillian Murphy spelar atombombens fader i Christopher Nolans nya film "Oppenheimer". Verklighetens Robert Oppenheimer och ingenjörsoldaten Leslie Groves studerar verkningarna av den första atombombsprovet i New Mexico 1945.
Den antika grekiska myten om titanen Prometheus berättar om hur denne stjäl elden från gudarna och ger den till människorna, som innan dess är sysslolösa varelser utan mening i tillvaron. Elden symboliserar det konstnärliga skapandet, filosofin och tänkandet, vetenskapen och kunskapen. Människan kan nu plötsligt göra sig en plats i och rent av omforma tillvaron efter eget (o)förstånd, någon som kan stiga henne åt huvudet och skada den skapelsens gudomliga ordning. Som straff blir Prometheus fjättrad och torterad i all evinnerlighet, medan människorna skickas “gåvan” Pandoras ask, som när de öppnar den fyller deras värld av sorg och lidande.
När den 41-årige juden Oppenheimer, ledare för det amerikanska Manhattanprojektet med att skapa atomvapen, bevittnade det första kärnvapenprov i Alamogordo i New Mexico 16 juli 1945, gick hans tankar snarare till det hinduiska diktverket Bhagavadgita (“Den Höges sång”) än Bibeln och den grekiska mytologin.
Testbomben "Gadget" riggas inför det allra första kärnvapenprovet 1945.
För honom gick den indiska religionen hand i hand med den moderna fysiken, som Oppenheimer alltmer uppfattade som ren mystik och intuitionsdrivet forskande. Likt hinduerna tänkte han sig att människan omgavs av en slags okunskapens dimma som hindrade henne från att se universum som det egentligen är. Oppenheimer insåg nu att han försett mänskligheten med en kunskap om hur man utplånar livet självt. Han citerade den heliga skriften:
“Om tusen solars strålar lyste upp himlen på en gång, det skulle vara som den mäktiges prakt”.
Testbomben "Gadget" riggad inför det allra första kärnvapenprovet och själva explosionen.
Åsynen av denna förgörande kraft var ett gudomligt ögonblick för Oppenheimer, precis som Gud beskrivs i Bhagavadgita tyckte han sig i atombombens skarpa ljus se allt existera och upphöra samtidigt. Han lånade guden Vishnus ord när denne visar sitt rätta jag:
”Jag har blivit Döden, världarnas förintare…”
Robert Oppenheimer besöker testplatsen för den första atombomben 1945.
Bhagavadgita skrevs omkring 500 år före Kristus och är central för hinduismen. Vi får lära oss om Gud, världssjälen Brahman, som existerar även när inget annat finns till, själva grundprincipen för hela universum som är absolut närvarande, men ändå så fjärran. Hela tillvaron är i rörelse och förändring, Gud är den enda konstanten. Världen upplevs därför för oss ofullständiga genom ”maya”, en slöja som döljer tillvarons verkliga natur och som gör os otillfredsställda, rotlösa och olyckliga. Det är människans uppgift att vårda sin ”atman”, sitt ”jag”, och förstå hur detta är en del av Brahman. Det gör man genom ”dharma”, att leva rätt och göra sin plikt, något som leder till ”moksha”, en frigörelse från främlingskapet i världen och ett existentiellt förverkligande genom harmonin med världssjälen.
Robert Oppenheimer var en stor konstsamlare, här är en Van Gogh-målning från 1889 i hans samling.
Bhagavadgita kretsar kring våldets moraliska berättigande, i synnerhet i form av det rättvisa kriget. Tydligt fanns dessa tankar hos Oppenheimer när han själv rättfärdigade det han gjorde, han konstaterade att hans dharma, så som han levt fram till denna punkt, ändå urskuldade honom för de illdåd atombomben skulle medföra. Han citerade den hinduiske tänkaren Bhartṛhari:
"I strid, i skogen, vid bergens stup,
på det mörka stora havet mitt bland spjut och pilar,
i sömnen, i förvirringen, i skammens djup,
försvaras en man av de goda gärningarna har gjort tidigare…”
Ett par månader senare dödade 200 000 människor i ren terrorbombning av de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki.
"Fat Man" kallades den atombomb som Robert Oppenheimer utvecklade 1945.
"Som en gravplats utan en enda gravsten". Så beskrevs den japanska staden Nagasaki efter att amerikanerna atombombade den 1945.
Efter kriget verkade Oppenheimer för att hindra spridningen av den kunskap han likt Prometheus fört in i världen. Men hans förflutna kom ifatt honom, redan 1941 hade FBI inlett en hemlig utredning mot Oppenheimer på grund av hans vänstersympatier och kontakter med amerikanska kommunister. Under McCarthy-eran på 50-talet blev det en så stor belastning för honom att han inte längre fick verka som chef för Atomic Energy Commission, den federala myndigheten för kärnenergi och atomvapen.
Robert Oppenheimer visar beräkningar på Princeton University 1957, där han var verksam som fysiker och rektor vid Institute for Advanced Study.
Robert Oppenheimer som nytillträd rekto för Institute for Advanced Study vid Princeton University 1947.
Oppenheimer kunde fortsätta med sin forskning, men som vetenskapsman gjorde han sin stora bragd redan som 23-åring när han visade hur atomkärnors och elektroners rörelser kunde separeras från varandra och beskrivas på skilda vis. Bara det gjorde honom Nobelprisfähig, men efter atombomben blev det aldrig aktuellt.