I mer än tio år har Carl Henrik Svenstedt arbetat med sin film om den store italienske filmskaparen Pier Paolo Pasolini som han också träffade flera gånger innan denne blev brutalt mördad 1975.
Denna långa livsresa kort och tvärs, som inget har med kringirrande att göra, har fört honom till destinationer som sällan ingår i den ordinäre turistens planering. Det har alltid handlat om aspekter av den oöverskådliga, men oundgängliga kulturhistorien. Att sväva ut i spekulationer har burit emot. Därför har Carl Henrik Svenstedt ofta sökt källorna.
Uppväxten i Västra Harg, med vild framfart med kompisar över åker och äng, stock och sten, försåg honom med en grundstryka som han har nytta av även som 80-plussare. Till hemmet, prästgården (fadern var präst och, enligt Carl Henrik Svenstedt, ett socialt geni) sökte sig såväl fint folk som drängar och pigor. På så sätt fick han en gedigen introduktion i hur livet kan gestalta sig, svänga och ställa nya krav, men också i hur ljuset, med hjälp av godhjärtade människor, kan utmana det mest betryckande mörker.
På meritlistan finns främst resultat av författande och filmskapande; fler än trettio boktitlar, fler än trettio filmer. Dessutom har han haft fotokonstutställningar, fått två diktsamlingar publicerade och genomfört ett stort antal föreläsningar.
Åren 1988–94 var han chef för Svenska Kulturhuset i Paris. Med tjänsten följde förmånen att träffa och sammanföras med en lång rad bemärkta personer inom kultursfären. Svenska konstnärer huserade i gästateljéerna. Svenska författare använde skrivsalar och bibliotek. Att förmedla svensk kultur till Frankrike och vice versa, var hans personliga huvuduppgift.
1969 träffade han den italienske författaren och regissören Pier Paolo Pasolini, på en avantgardistisk dokumentärfilmfestival i Pesaro.
– På den festivalen höll han ett föredrag om betydelsen av dokumentationens ursprunglighet. Det skulle komma att påverka mig resten av livet, säger Carl Henrik Svenstedt.
Efter det mötet träffades de vid ett flertal tillfällen. De var hemma hos Pasolinis dyrkade mor, som han bodde tillsammans med så länge han levde. Och de sågs i Sverige, två dagar innan Pasolini mördades på stranden i Ostia utanför Rom. Där råkade han på några kriminella som inte drog sig för att göra anspråk på hans bil; en Alfa Romeo Spider. Han blev slagen i huvudet med ett tillhygge. Liggande kördes han sen över ett antal gånger av med sin stulna bil. Mordutredningen fick inte högsta prioritet och den iögonfallande bilen har egendomligt nog aldrig återfunnits.
Pier Paolo Pasolini och hans fem satser för filmskapande. Teckning av Tullio Pericoli.
I mer än tio års tid har Carl Henrik Svenstedt till och från arbetat med en film om Pasolini. ”Partita per Pasolini” kan ses som en hyllning till dennes poesi. Filmen beräknas ha premiär under andra veckan i september, bland annat på Cnema i Norrköping, där man har varit välvilligt inställda till projektet och visat god professionalism. Vad gäller Linköping återstår det att hitta en lämplig lokal. Enligt några kommunala mellanmjölkspolitiker, kan Linköpingsborna gott sitta hemma och streama. Men långt ifrån allt går att hitta via streamingstjänsterna.
Det är djuplodande insatser av den här kalibern som gjort Carl Henrik Svenstedt till den han är. Som en sorts hommage till den bygd han växte upp i, har han nyligen kommit ut med en för honom annorlunda bok; folkdeckaren ”Vändjärnsmordet”. Den speglar en verklig händelse i Västra Harg under fyrtiotalet. Ytterligare en gren på Svenstedt-trädet.