Nej, Natur & Kulturs kulturpris är inte vilket som helst. Med en prissumma på 500 000 kronor är det ett av Sveriges absolut största kulturpriser. Några av senare års pristagare är Kerstin Ekman, Laleh Pourkarim och Bruno K. Öijer.
– Det är en stor ära. När jag såg vilka andra som fått priset så blev jag nästintill chockerad och tänkte: Ska jag verkligen vara i den här fina kretsen? säger Nils Spangenberg.
Priset delas ut just för hans arbete i Vadstena. Motiveringen från prisjuryn lyder:
Natur & Kulturs kulturpris tilldelas 2024 Nils Spangenberg för att som vd och konstnärlig ledare ha utvecklat den mångfacetterade verksamheten vid Vadstena-Akademien och därigenom väglett och sporrat unga talanger i alla de konstarter som krävs för att skapa det allkonstverk som operan utgör.
– Motiveringen stämmer väldigt bra med det jag har velat göra. Jag har velat skapa en atmosfär där alla känner att det är ett grupparbete att hålla på med scenkonst. Alla behövs och alla är lika viktiga. Det har nog med att göra med minnet av min egen osäkerhet när jag avslutade min egen utbildning. Jag var väldigt vilsen och det var liksom väldigt auktoritärt jämfört med nu. Det har jag velat befria vår konst ifrån, och i stället öppna för kreativitet och lagarbete.
Man kan tycka att Nils Spangenberg borde vara van vid att få ta emot priser. Tidigare har han bland annat tagit emot Rolf Wirténs kulturpris, H.M. Konungens medalj i 8:e storleken för värdefulla insatser för svenskt musikliv och Svenska Tonsättares pris ”Musikens Möjliggörare”.
Har alla dessa priser gjort dig medveten om hur duktig du är?
– Nä! Det blir jag nog aldrig. Varje dag startar man om på nytt, det kan låta klyschigt men så är det faktiskt. Men det här priset slår det mesta faktiskt. Det är dessutom så fruktansvärt mycket pengar!
Vet du vad du ska du göra av alla pengar?
– Haha nej, jag vet inte riktigt. Resa en del i alla fall. När man blir pensionär så brukar det inte vara riktigt lika fett. Då kan de här pengarna hjälpa en att resa lite mer.
Ja, från och med i sommar blir Nils Spangenberg pensionär och lämnar sina uppdrag på Vadstena-Akademien. När han ser tillbaka på åren i stiftelsen så gör han det med värme.
– Jag kände redan från början att Vadstena-Akademien kombinerar mina intressen. Opera och musikdramatik förstås, men även pedagogik. Jag har haft förmånen att, på något sätt, lotsa unga musiker och artister. Vadstena-Akademien passade mig som hand i handske och det är därför jag har blivit kvar där i så många år.
En annan sak som har präglat Nils Spangenbergs gärning i Vadstena är framåtandan och satsningen på okända verk, nya som gamla. Han säger sig inte vara så intresserad av den vanliga operarepertoaren utan det har varit experimenterandet och prövandet som stimulerat hans nyfikenhet. Vadstena-Akademien har under sina 60 år satt upp 38 urpremiärer (den 26 juli sätter man upp sin 39:e urpremiär, "Fotografen") och Nils Spangenberg har legat bakom många av dessa.
– Något av det första jag sa var att jag ville satsa mer på nyskriven musikdramatik och det har jag också fått göra. Jag tror också att vi har lyckats tvätta bort stämpeln av att ny opera skulle vara svår och tråkig. Flera av de här uppsättningarna har ju blivit riktiga publiksuccér där folk verkligen fått känna på att ny opera kan vara precis lika spännande, intressant och roligt som vilken scenkonst som helst.
Finns det någon av de här uppsättningarna som du kommer bära med dig extra mycket?
– Det finns en uppsättning som jag tycker att vi lyckades extraordinärt med och det var "Four Nights of Dream" som japanska tonsättaren Moto Osada skrev åt oss. Den ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Varför var den så bra?
– Det var ett fantastiskt verk och det blev en fantastisk uppsättning i en otroligt häftig scenografi av Bengt Gomér. Den var alldeles speciell, helt originell. Den har också levt vidare och spelats både i New York och Tokyo.
Även om Nils Spangenberg nu lämnar tjänsten så lämnar han inte Vadstena.
– Jag kommer att dela min tid mellan Stockholm och Vadstena. Jag trivs väldigt bra här. Jag är infödd stockholmare men Vadstena är en speciell plats för mig. För att vara en sådan liten stad så är den väldigt kulturellt levande och småstadslivet passar mig ganska bra faktiskt.