Kronprinsessan Mary lärde sig danska genom att titta på "Matador":
När kronprinsessan Mary skulle lära sig danska så plöjde hon de fyra säsongerna och 24 avsnitten av ”Matador” (1978–1982). Serien var då knappast obekant för henne, i Australien, liksom i Sverige och många andra länder runt om i världen, har den länge varit en publikfavorit som repriserats många gånger med danskt tal och engelsk textning.
Ett par år efter att Mary gifte sig med kronprins Frederik 2004 presenterades Danmarks nationella kulturkanon. I den ingår givetvis Lise Nørgaards serie och omnämns där som ”oumbärlig”, ”det främsta danska filmberättandet någonsin” samt ”en unik prestation”. Danskarna är inte bara medvetna om betydelsen av deras kultur för dem själva, utan också var de har givit världen. ”Matador” lärde Mary att tala danska, men gav henne också en djup förståelse för det danska folket serien skildrar en omvälvande och avgörande period i landets historia.
Förtrollande nostalgiska “Matador” utspelar sig i den lantliga själländska småstaden Korsbæk under åren 1929 till 1947 och det vill säga under både depressionen och den tyska ockupationen. Seriens “matador” (en dansk term för en maktspelare hämtat från titeln “Matador” som de benämner sällskapsspelet “Monopol”) är Mads Skjern (Jørgen Buckhøj), ensamstående far till lille Daniel (Kristian Steen Rem), som kommer till Korsbæk för att starta upp en klädbutik. Den stränge, religiöse och konservative Skjern är ambitiös och har hög arbetsmoral, men främlingen och uppkomlingen uppskattas inte av den lilla stadens borgerskap som ser en farlig konkurrent och ett hot mot deras ordning. I synnerhet får Skjern en rival i bankdirektören Hans Christian Varnæs (Holger Juul Hansen) som gör allt för att hindra hans framfart och framgång.
Vi får också möta den lantliga befolkningen som lever kring Korsbæk och tjänstefolket och på så vis fångar Nørgaards en nyanserad bild av de olika klasserna och samhällsskikten i Danmark vid den tiden. Det var viktigt för Nørgaard att skapa ett rikt persongalleri av riktiga och trovärdiga människor, att de inte endast blev arketyper, även om ”Matador” kan betraktas som en slags naturalistisk verklighetsnära myt om det moderna Danmark.
Serien skildrar en avgörande tid för landet då det till sist lämnar det gamla bonde- och hantverkssamhället och blev en modern kapitalistisk industrination. Då som nu vilar Nikolaj Frederik Severin Grundtvigs ande över Danmark. Han var prästen, politikern, folkbildaren, översättaren och författaren som slog fast att dansken i första hand var människa och i andra hand kristen.
N. F. S. Grundtvig. Målning av Constantin Hansen från 1862.
Grundtvig var också arkitekten bakom grundloven som etablerade den danska demokratin och konstitutionella monarkin 1849. Han betonade gemenskapen före individualismen och såg en fara i att industrialiseringen skulle splittra det danska samhället. Grundtvig betraktade just bönderna som den viktiga politiska kraften och rikets sanna kulturbärare i en tid då den tidigare så stränga feodalismen började upplösas, en radikal hållning då bönderna tidigare inte haft någon politisk representation och mer eller mindre varit livegna. Därför var det för Grundtvig viktigt att skapa folkhögskolor för att bilda landsbygdsbefolkningen.
Grundtvigs idéer var grunden för bondepartiet Venstre, Danmarks motsvarighet till Centerpartiet, som under 1900-talet kom att bli ett statsbärande parti (snarare än Socialdemokraterna som i Norge och Sverige) och som redan 1885 införde en allmän sjukförsäkring i Danmark, den första i världen.
Scen ur Lise Nørgaards populära tv-serie "Matador" (1978-1982).
“Matador” var en enorm produktion som brukar nämnas som höjdpunkten för Danmarks Radios tv-dramer. Inledningsvis fick den en budget på knappt 20 miljoner kronor i dagens penningvärde, men snart drog det iväg och den kom att kosta omkring 150 miljoner kronor totalt, den dyraste danska tv-produktionen någonsin.
Nørgaard låg bakom seriens idé och var dess huvudsakliga manusförfattare. För regin stod ingen mindre än den legendariske Erik Balling, som både nominerats till Guldpalmen och en Oscar för sin film “Qivitog” (1956) som skildrar danskarna och eskimåernas samvaro på Grönland, och dessutom skapat filmserien om Olsen-banden (1968–1981), förlagan till svenska “Jönssonligan”. Hela den danska skådespelareliten liksom kommande stjärnskott samlades och dessutom anlitades den svenska kostymören Ulla-Britt Söderström, som då tilldelats en Oscar för sitt arbete med Stanley Kubricks historiska drama “Barry Lyndon” (1975), och hon skapade den autentiska känslan vi upplever när vi ser serien. Men framför allt är det Bent Fabricius-Bjerre vackra pianostycke, det ledmotiv som inleder varje avsnitt och på ett närmast hypnotiskt vis för oss tillbaka i det danska kollektiva minnet.
I sin essäsamling ”Del av labyrinten” (1982) beskriver poeten och den ständiga Nobelpriskandidaten Inger Christensen uppväxten i den jylländska småstaden Vejle som en pastoral. Hennes bild av det gamla Danmark är ett samhälle som närmast framstår som en slags organisk bondesocialism, i Grundtvigs anda ser människorna efter varandra och barnen tar sig an arbete när det kommer hem från skolan, inte av tvång utan för att det faller sig naturligt att hjälpa till för det gemensammas bästa. Christensen sörjer hur efterkrigstidens Danmark genom urbanisering och tillväxthets förlorar den gamla gemenskap, det stora ”hygge” där människor inte lever och strävar efter egen vinning utan förverkligas genom att leva för sina systrar och bröder. På ett närmast provocerande vis skriver Christensen att det yttre hot och tvång som den tyska ockupationsmakten utgjorde under hennes uppväxt också förde danskarna närmare varandra.
Den danske poeten och ständiga Nobelpriskandidaten Inger Christensen gick bort 73 år gammal 2009.
Något liknande ser vi också i “Matador”, men Nørgaard visar också nyanserna och de underliggande konflikterna. ”Matador” skildrar i själva verket mycket hennes egen uppväxt i själländska Roskilde. Den berättar hon om i den bästsäljande självbiografin ”Bara en flicka” (1992), allmänt betraktad som hennes mästerverk och också skriven med samma humoristiska värme som “Matador”. Likt Skjern kom hennes egen far Harry Alexander Jensen till Roskilde med ett litet arv i fickan och etablerade sig som grosshandlare och familjen bodde i vindsvåningen över den. Precis som i “Matador” motarbetades hans av det besuttna borgerskapet och banken i staden och fick gå sina egna vägar för att slå sig fram. Så småningom kom också modern Olga Tønder Jensen att öppna en klädbutik för damer.
“Jag kom till världen som en felleverans”, så inleder Nørgaard “Bara en flicka”. Hennes far ville så gärna få en pojke, men när han väl fick se dottern förklarade han för omvärlden att hon var det vackraste och mest begåvade barn som fötts. Det låg en hel del i det.
Nørgaard skildrar också sin kamp att bli något än en hemmafru, ett ideal som bara blev allt starkare under uppväxten i takt med att den gamla lantliga arbetsgemenskapen mellan könen sakta försvann. Den privata flickskolan hon gick i gav henne en utbildning av högsta klass, men också ett klassperspektiv där hon som dotter till en uppkomling blev mobbad av överklassflickorna. Samtidigt fick hon gå och lära sig spela piano hos en grevinna som en del i den klassiska utbildning hennes föräldrar ville att hon skulle få. Men Nørgaard skildrar också den fattigdom och sociala utsatthet hon mötte bland barnen som gick i den kommunala skolan, magra och tandlösa på grund av dålig kost och svåra hemförhållanden. Hennes föräldrar tillät henne aldrig att känna sig bättre än dem, även om Socialdemokraternas kooperativa butiker betraktades som orättfärdiga konkurrenter av fadern.
Skådespelerskan Ghita Nørby spelade Ingeborg Skjern i Lise Nørgaards tv-serie "Matador" (1978-1982). Här syns de tillsammans i samband med att statyn av Lise Nørgaard avtäcktes i Roskilde 2019.
Han hade gärna sett att Nørgaard fortsatte i hans verksamhet, men förläst på Bernhard Severing Ingemanns historiska romaner, Charles Dickens och Rudyard Kiplings verk och Estrid Otts ungdomsböcker om verklighetstrogna och starka flickor, ville hon bli en berättare, och mot allas förväntningar klev hon in som ung journalistpraktikant på Roskilde Dagblad. Hon kom sedan vara verksam på både Politiken och Berlingske Tidene samt som chefredaktör för veckotidningen Hjemmet. Nu vid hennes bortgång har just de stora danska dagstidningarna skrivit om henne sida upp och sida ner.
Blommor har lagts vid Lise Nørgaard-statyn i Roskilde. Den 1 januari gick hon bort 105 år gammal.
Nørgaard hade både bayerskt och holsteinskt påbrå och hennes far älskade den rika tyska bildningskulturen som han menade var ett bålverk mot ondska och galenskap. I “Bara en flicka” skildrar hon hur fadern, vars bästa vänner var judar, förkrossas av nazismens framfart och hur tyskan som då fortfarande ofta talades i familjen helt tystnade. Samtidigt var den tyska influensen fortsatt viktig för Nørgaard, framför allt den marxistiske poeten och dramatikern Bertolt Brecht. I hans efterföljd kan “Matador” betraktas som en episk teater i tv-seriens format. Med sträng realism får vi själva känna och bedöma de olika karaktärernas handlingar och motiv, vi blir aldrig manipulerade och kan själva uttyda de många konflikterna och orättvisorna som ryms i den småborgerliga idyllen samtidigt som vi aldrig förväxlar verkligheten med dramat.
“Matador” har i Sverige visats åtskilliga gånger i SVT, TV4 och Axess tv. I Danmark sågs varje avsnitt av inte mindre än tre och en halv av drygt fem miljoner danskar när det begav sig och som DVD har den sålts i över en miljon exemplar. För den som nu vill se serien går det bäst att göra det via strömningstjänsten Blockbuster.