Något enstaka kvarter från Linköpings stadskärna finns Dubbelqvartetten FRAMs replokal, en storstilad våning lånad av gruppmedlemmen Tomas Larsons föräldrar. I vardagsrummet övas scener, medan sångerna nöts över matsalsbordet. DQ Fram är i sluttampen av förberedelserna och sjunger nu igenom alla 22 låtar om och om igen.
– För att trycka ner det i ryggmärgen. Vi behöver kunna två timmars nummer utantill framme på scenen, utklädda och med 400 personer i publiken, säger gruppens ordföranden Niclas Fock.
– Det känns mer som att trycka ner det i halsen, menar en av nykomlingarna, Robert Liljenström, och alla skrattar medhållande.
Det är bara ett av många skratt under kvällens rep. Stämningen är varm och familjär, och det märks att gruppen spenderar mycket tid tillsammans.
– Det är en social inrättning. Vi är kanske inte är världsbäst, men vi har roligt, säger Johan Richard som tyckt det varit så kul att han sjungit i gruppen sedan 40 år tillbaka.
– Jo, vi är visst världsbäst! Protesterar Tomas Larsson.
Showen är den trettonde av sitt slag och äger rum första helgen i december. Sedan mitten av 1990-talet har ensemblen ställt upp konserter nästan vartannat år, med undantag för då Covid19 slog till. Pandemirestriktionerna sattes in bara två dagar efter deras senaste konsert, i mars 2020. Men det nästan fyraåriga glappet påverkade inte gruppen alltför mycket. Förberedelser och föreställningar tär på krafterna och återhämtning krävs innan de åter sätter fart. Bara manusarbetet tar två år.
Arbetet är intensivt och sker helt och hållet på sidan av medlemmarnas heltidssysselsättningar. Texterna skrivs för det mesta av dubbelqvartettens manusgrupp, under ledning av Christer Åkesson, medan de alla hjälps åt att skapa dekor och ta eget ansvar för personlig rekvisita. Så tillkommer all övning förstås, vilket successivt trappas upp i takt med att konserten närmar sig.
Även familjerna blir inkluderade, eller som Robert Liljenström uttrycker det:
– Familjen får välja om de är insatta eller utsatta.
Föreställningarnas teman väljs bland aktuella samhällsfrågor, så som gängkriminalitet, miljökris och NATO, krig och riksbank. De gestaltar även politiker som uppmärksammats på sistone, i år i ett ”På spåret”-format.
– Det är en utmaning att ha hög aktualitet planerad redan när vi börjar med manuset över ett år i förväg, säger Robert Liljenström.
Allt är dock inte tydligt kopplat till aktualiteter, utan de ser alltid till att ha med något som bara är ”roligt” på konserterna. Tidigare har de bland annat varit mumier, snövit och dvärgarna, samt kokosnötter. I år ska de vara hundar, kanske kan det vara aktuellt ändå, i och med alla "Corona-hundar"?
Humorinslaget, däribland satir, är något som diskuteras noggrant. Samtidigt som gruppen har en strävan att spetsa till budskapen vill de ta hänsyn till vad både de själva och publiken är bekväma med. Ofta landar det i att de driver med sig själva.
Nu sista tiden innan premiär sätter de ihop alla scener, låtar och rekvisita, filar på övergångarna.
– Det är många detaljer vi inte tänkt på när vi skrivit manus, som på vilken sida vi kliver av "motorcyklarna". I slutändan improviserar vi en del ändå, berättar Niclas Fock.