8 mars
När Elise Lindqvist blev bjuden till Vatikanen för att träffa påve Franciskus utnämnde han henne till “Sveriges Moder Teresa”. Han höll hårt i Elise Lindqvist händer och bad henne att be för honom, han som är “Kristus ställföreträdare på jorden”.
– På flygplanet hem tänkte jag på vad han hade gjort med mig. Jag pladdrade ju bara på och jag minns inte ett ord vad jag sa till honom. Men han var så liten, nästan lika liten som jag, och snygg! Jag blev alldeles kär i honom, säger Elise Lindqvist som mäter 147 centimeter.
Jag hade ynnesten att intervjua henne för publik både på Linköpings bokhandel och Stadsbiblioteket i måndags. Elise Lindqvist är aktuell med boken “Mod att resa sig” i vilken hon blir intervjuad av människorättsadvokaten Ruth Nordström om sitt liv och sitt engagemang för de prostituerade.
Den nu 87-åriga Elise Lindqvist skrev först om sitt liv i självbiografin “Ängeln på Malmskillnadsgatan” (2013). Den innehåller minnesskildringar från en så grym barndom och uppväxt att jag är övertygad om att de bilderna aldrig någonsin kommer att lämna mig.
Hon berättar om ett liv fyllt av sexuella, fysiska och psykiska övergrepp så länge hon kan minnas, redan från fem års ålder, en liten flicka som växer upp i ett kärlekslöst hem och blir utsatt för så fruktansvärt våldsamma och kränkande handlingar av vuxna män och kvinnor att det är fullkomligt ofattbart.
Det ledde så småningom till prostitution, långvarigt missbruk och ett självhat som tog sig uttryck i självskadebeteenden och självmordsförsök.
I “Ängeln på Malmskillnadsgatan” skriver du om hur hjärnan tränger bort traumatiska minnen och att du är säker på att det är mycket av det du utsattes för som du inte kommer ihåg. Samtidigt ser jag som läsare hur minnena från uppväxten har blivit mer detaljrika under de tio år som gått mellan böckerna och att de också blivit mörkare. Jag tänker särskilt på hur du framställer din bordellmamma?
– Ja, det stämmer. Hon hittade mig ensam i skogen när jag bara var 16 år gammal. Jag hade hela mitt liv fått höra att jag var ful, efterbliven och inte dög någonting till. Nu plötsligt var det någon som sa att jag var “söt” och vartefter flyttade jag in hos henne. Jag trodde att jag äntligen fått en “mamma”, men så en dag sa hon att jag nu skulle börja jobba för henne och att hon skulle sälja mig till män.
Efter att en man knivskurit Elise Lindqvist förklarade hon för sin bordellmamma att hon inte vågade fortsätta “jobba” mer.
– Då tog hon tag i mig och kastade mig ner för en trappa så jag skadade mig svårt. Därefter var jag hemlös länge, jag letade mat och sov bland kartonger.
Elise Lindqvist var så trasig både kroppsligt och själsligt efter alla år av övergrepp att hon under en stor del av sitt liv var blandmissbrukare.
– Jag gick på tunga mediciner och rent brännvin för att orka med.
Det var först när Elise Lindqvist var 57 år gammal som hennes syster kunde hjälpa henne att komma till Mössebergs kurort i Falköping där värdparet Larseric och Daga Janson tog emot henne med öppna armar och hjärtan.
– De blev mina första riktiga “föräldrar”. Men jag var ett besvärligt barn, jag var så full av ilska att jag var rent farlig för andra människor, jag hatade alla, men de backade aldrig för mig.
På Mösseberg kom också Elise Lindqvist också att läsa Bibeln och att möta Jesus, hennes livs kärlek och hon blev frälst och kristen.
– Det är en kärlek som är som en smekande vind, trygg och varm. Med honom i mitt hjärta behöver jag ingen man eller någon annan i mitt liv, jag blir stark och klarar mig själv.
Med tron kom också förlåtelsen. I “Mod att resa sig” räknar Elise Lindqvist upp exempel på det hon utsatts för sedan barnsben och människorna hon har valt att förlåta trots deras omänskliga grymhet. Förlåtelsen har sedan givit en kraft att läka, att orka fortsätta framåt genom livet och att ge andra människor kärlek.
– Många blir arga när jag säger det, men jag tackar Gud för det liv Han har gett mig, att allt det jag varit med om har lett mig hit.
Elise Lindqvist bor utanför Stockholm och sedan 27 år tillbaka är hon engagerad i Klara kyrkas arbete med att hjälpa prostituerade. Varje fredagskväll beger hon sig ut bland kvinnorna på Malmskillnadsgatan och är med dem till klockan fem på lördagsmorgonen, ett farligt arbete som gjort att hon hotats till livet med både kniv och pistol och att hon knuffats ner för en rulltrappa och skadats svårt.
– Det jag har med mig från mitt liv är både på gott och ont. Jag har blivit tuff och det är flera unga kvinnor som dött i mina armar av våld och överdoser.
Elise Lindqvist besöker interner på fängelserna och hjälper prostituerade att komma bort från sexslaveriet till skyddade boenden och sedan för första gången i sitt liv få ett eget hem och ett arbete.
– När de hamnat på Malmskillnadsgatan är det slutstationen för utnyttjandet, då har de redan gjort en lång resa med sina hallickar och egentligen är det bara döden som väntar. Det tar ungefär tre år att hjälpa en människa ur prostitutionen, men många överlever den inte.
I “Mod att resa sig” skildras hur sexhandeln förändrats under de senaste 20 åren. Elise Lindqvist är fly förbannat kritisk mot den aningslöshet som nu präglar samtalet kring prostitution och den urholkning av människovärdet som gör att sexköp beskrivs som vilka transaktioner som helst.
I dag består prostitutionen i Sverige till stor del av “trafficking”, att människor förs hit över de öppna gränserna och sedan flyktingkrisen 2015 bedöms tusentals barn från andra länder ha försvunnit i sådan handel i vårt land. Elise Lindqvist berättar att flickor och pojkar så unga som tolv år förs till Sverige för att säljas på gatan.
– Samtidigt som det blev förbjudet att köpa sex i Sverige, men tillåtet att bjuda ut sig själv, så trädde Schengensamarbetet i kraft 1999 och det blev öppna gränser med fri rörlighet för varor och tjänster inom EU. Vi kunde bara inom samma år se hur gamla svenska prostituerade försvann från gatorna och ersattes med kvinnor och män från hela Europa. De forslas runt som boskapsdjur mellan länderna och det bara fortsätter.