Så länge någon vill läsa hennes böcker tänker Gertrud Hellbrand fortsätta skriva.
Att röra sig mellan olika litterära genrer i sitt författarskap har för Gertrud Hellbrand aldrig varit ett problem. Snarare ett sätt att gå vidare och upptäcka nya sätt att berätta historier. Hennes debut "Vinthunden" kom 2004 och är en feministisk roman som handlar om svårigheter för en ung kvinna i ett mansdominerat samhälle. Efter det kom den experimentella romanen "Scenario X".
– Mitt publika genombrott fick jag med "Veterinären", en släktroman som spänner över fem decennier, från 50-talet fram till idag. Den är starkt förankrad i verkliga öden, personer och händelser här ute på Vikbolandet, säger Gertrud Hellbrand.
Efter släktkrönikan ville hon återigen hitta en ny uttrycksform och resultatet blev den erotiska spänningsromanen "Satyricon".
2021 debuterade hon som deckarförfattare med "Dragoner". Boken är första delen i en trilogi och i mars i år kom andra delen, "Svinskytten". Vad sista delen kommer att heta är inte bestämt än, men början finns i Gertruds dator och boken väntas komma ut nästa år.
– När man skriver en roman har man stor frihet, man behöver inte knyta ihop allt utan kan lämna en del tolkningar öppna för läsaren. Men i deckare måste man hämta hem alla trådar och knyta ihop historien på ett annat sätt. Det kräver mer tankeverksamhet med intrigen och mer planering i skrivandet. Det är roligt och en utmaning.
De två första delarna i en deckartriologi som Gertrud Hellbrand Östgötasviten.
Gertrud Hellbrand har bott på Vikbolandet i hela sitt liv förutom några år i Stockholm och när hon studerade på Biskops Arnö folkhögskola runt millennieskiftet. Så det är inte konstigt att den nya deckartrilogin och flera av hennes andra böcker utspelar sig på landsbygden. Hästar och stall som är ett av Gertrud Hellbrands intressen är återkommande inslag i böckerna.
– Att skriva om de här miljöerna är att gräva där jag står. Om man bara gör research kan det lätt lysa igenom. Jag är hemma i lantmiljön. Det gör det trovärdigt.
Hon hämtar ingredienser till sina böcker i händelser och personer hon möter i sin vardag och från historier hon hör.
– Författare är vampyrer som parasiterar på sin omgivning. På en hästtävling en gång kom en mamma i ridklubben fram och sa "Hej Gertrud, jag läste din roman". Vad hon inte visste var att hon inspirerat till en figur boken som inte är odelat sympatisk. Jag hade sett henne framför mig när jag skrev.
Arbetsrummet hemma hos Gertrud Hellbrand.
Att berätta historier har varit en del av Gertrud Hellbrand så länge hon kan minnas. Innan hon kunde skriva framförde hon dem muntligt. Hon berättade om gräsligt stora ormar och hittade på hästarna Äpplebaddar som gillade äpplen och Tidvaknar som vaknade tidigt.
– Jag tror det är en personlighetsgrej, jag vet inte riktigt varifrån det kommer. Jag har en förkärlek för att prata och underhålla. På dagis berättade jag för de andra barnen vad maten på tallriken liknade. Alla fick inte lust att äta när jag beskrev att pannkakorna och sylten var en operation. Jag gillade att chocka och provocera och det har jag hållit på med som författare sen dess.
Hon berättar att själva skrivandet började när hon som liten fick ett skrivblock av sina föräldrar på julafton och kröp in under granen där hon skrev poetiskt om dofterna, glittret och barren.
Hennes föräldrar var lärare på Vikbolandsskolan, båda med ett stort intresse för litteratur.
– Mamma gillade western och spänningsromaner, pappa finare litteratur. Så det finns en klyvnad i mig mellan den fina litteraturen och kiosklitteratur. Jag kan älska Margit Sandemos Isfolket och när pappa högläste dikter av Tomas Tranströmer slog det an strängar djupt i mig.
Gertrud beskriver sig som en medelmåtta i skolan, aningen ointresserad och inte speciellt ambitiös, utom på två punkter, bild och svenska.
– Jag tålde inte lägre betyg än en femma på uppsatser i skolan. I andra ämnen hade jag treor men det brydde jag mig inte om. Ända sen jag var barn har det känts som att skrivandet är meningen med livet.
Idag har Gertrud Hellbrand ungefär hälften av sin inkomst från författarskapet och resten som kursansvarig och handledare för skrivarkursen Textlabbet på Bona folkhögskola. Hon berättar att jantelagen kan sätta in när en bok är klar och ges ut.
– Men om en person skriver att de legat uppe på natten och inte kunnat släppa boken är det värt våndan. När jag kan trollbinda människor har jag lyckats. Som när jag fick dagiskompisarna att inte äta upp maten.