Efter en livlig och dramatisk festivalinvigning är det dags för Cirkus Cirkörs premiär på nya showen Bloom. Ett imponerande scenbygge på Stora torget ger plats åt ett flöde av virvlande, blommiga cirkusnummer. Det startar mjukt och försiktigt och tempot höjs gradvis.
Scenen är dekorerad med blomsterbuketter. Kläder och scenografi pryds med blommor. Men utöver det antyds inte vad föreställningen egentligen handlar om.
Cirkörs tidigare föreställningar har haft en genomgående tråd, olika karaktärer och levande musik som bygger upp stämningen. Denna gång lyfter de fram det rena cirkusartisteriet. Även musiken följer cirkusnumren. Förinspelade kända klassiker utan något särskilt tilltal utöver att skapa tempo för stunden. Ljudet är tyvärr dåligt vilket drar ned intrycket.
Men vilken cirkus: Tre kvinnor och två män bildar ett starkt kollektiv som hela tiden är aktiva i ett ständigt skiftande flöde. De bygger ställningar i rasande fart. De stöttar, bär och kastar varandra över scenen. Det är trapets i en färgglad lina, det är hopp med virtuosa volter högt över scenen. Det är balans, tyngd och fin timing. Samspelet och glädjen i att framträda ger känslan av gemenskap och stark livsenergi.
Det är artisteri på hög nivå. Men jag saknar nycirkusens helhet med poesi, musik och eftertanke.
Vill du ha ett mer nära och mänskligt möte bör du gå och se Joan Català i en mycket personlig show på Hospitalstorget. Kanske blir du också indragen i hans berättelse.