För 30 år sedan så gick några konstintresserade eldsjälar ihop för att starta Föreningen Vadstena Konstgalleri. Några av de första att ställa ut sina verk i det medeltida själakapellet var Hans Björn, Helena Sjögren, Karin Klöör, Göran Littorin och Sten-Ove Persson. Då var de nykläckta konstnärer. Lördagen den 18 mars, ett par hundra utställningar och skapelser senare, är gänget åter tillsammans för att fira jubilaren Vadstena Konstgalleri.
– Mycket vatten har hunnit passera under broarna sedan 1987. Jag minns att vi åt pizza tillsammans efteråt, berättar Helena.
Samma plats, samma konstnärer, men mycket har förändrats. Klimatet för verksamma konstnärer är idag annorlunda från förr. Samtliga utställare, minus Sten-Ove som är frånvarande, håller med om att situationen är svårare än någonsin. Vad som ligger bakom, det går dock att diskutera i oändlighet.
– Varför, det är den stora frågan. Bildkonsten börjar hamna i samma kategori som poesi och klassisk musik. Det uppskattas främst av en liten, exklusiv skara, menar Hans.
Karin fortsätter:
– Förr kunde konsten tala för sig själv. Idag är konstnären lika viktigt som bilden, man blir två delar av ett koncept.
Också själva föreningen har märkt hur tiden passerat. Konkurs har hägrat, medlemsantalet har varierat och vissa konstformer har blivit stora medan andra sjunkit undan.
– Men vi har alltid haft en god kvalitet på konsten, vilket jag tycker att vi haft rykte om under åren. Det är nog därför vi har överlevt, säger Karin Martinsson, ordförande.