Abba gör oväntad comeback.
När huvudrollsinnehavarna i “Vänner” (1994-2004) återförenades för en tv-special i våras, resulterade det i nya analyser av vad som blivit en av tv-historiens mest populära serier. Den blekhyade rollbesättningen, de manliga karaktärernas rädsla för att uppfattas som gay och skämtandet om att rollfiguren Monica var tjock som barn, uppfattades nu som främmande inslag.
Nuförtiden, i streaming-eran med dess enorma utbud, måste den som vill nå en stor publik rikta sig till en bred målgrupp. Då går det inte att lansera en nyskriven tv-komedi som enbart består av vita, straighta, normsnygga karaktärer.
Det vet produktionsteamet bakom tv-serien “And just like that,” fortsättningen på “Sex and the City” (1998-2004), som får premiär i december. Originalserien har varit banbrytande för hur kvinnor får prata om sex och relationer i tv, men i castingen ses nu också en helt annan mångfald än tidigare. Carrie, Miranda och Charlotte får till exempel sällskap av Che Diaz, en ickebinär, queer ståuppkomiker vars podcast regelbundet gästas av Carrie. En större bredd av roller kommer att synas överlag om man ska tro förhandsrapporterna. Hur serien ska hantera den tidigare förkärleken för lyxkonsumtion i vår klimatmedvetna tid återstår dock att se.
ABBA:s oväntade comeback med nya albumet “Voyage” har mötts av blandade, men mestadels positiva recensioner. Men i brittiska tidningen The Guardian ifrågasätter kritikern Jude Rogers perspektivet i texterna, skrivna av Björn Ulvaeus. I låten “I Can Be That Woman” tar en kvinna på sig skulden för sin manliga partners förfall. I “When You Danced With Me” väntar någon på en kärlek som många år tidigare lämnat hemorten, som om möjligheten att själv resa eller ta kontakt inte fanns. ABBA har, som Benny Andersson själv påpekat, inget att bevisa längre. Och att de denna veckan åter toppar den engelska albumlistan är remarkabelt. Men det är något som skaver när nyskrivna poptexter känns föråldrade.
I ljuset av detta kan man fråga sig vad det är vi missar nu, som kommer att vara tydligt om 20 år? Kommer till exempel den omdiskuterade gangsterrapen att framstå i ett helt annat ljus? Finns det perspektiv vi saknar nu som vi kommer att ha längre fram? Svaret är väl att det är ganska troligt. Och att det är en ödmjukhet att ta med sig, oavsett åsikt.
Christel Valsinger