Pyramiden är en 7 meter hög, skalenlig kopia av Cheopspyramiden i Egypten. Här vilar "ingenjören" Stierngranat – gömd bakom en tegelmur, i sin kista, balsamerad och iklädd sin adelsuniform (den sist uppsydda i Sverige) och med ansiktet vänt mot Polstjärnan, precis som faraonerna.
Dock utan telefon – till den fick han inte tillstånd. Trots sin omvittnade, obändiga, obevekliga övertalningsförmåga.
Det Malte hade föresatt sig. Det blev. Nästan alltid.
Kistan, ja. Den var av österrikisk bok och invändigt klädd med koppar. Malte lät tillverka den redan mitt i livet. Utanpå målades två ögon. Sen släpade han runt den på alla sina resor och på festerna på slottet Stjärneborg hände det att han provlåg den. Hustrun Marie från USA lär ha varit mindre road.
Det var hon som hade pengarna.
Och just det, det här med "ingenjör"... Den titeln kom också från USA-åren. Senare erkände Malte att han köpt den.
Bäst vi tar det från början. Malte Liewen Stierngranat föddes 1871 på herrgården Nobynäs utanför Aneby. Det var the old story, farfar var skötsam och drev godset med framgång, pappan gjorde av med pengarna och sonen Malte stack till Amerika.
Så småningom tvingades familjen sälja godset medan Malte slog sig fram i det nya landet.
Han blev med sin falska ingenjörstitel byggledare i den växande staden Washington, hyllad konstkonservator (självlärd) och diplomerad charmör. Han hade redan från början gjort klart sitt mål: "Jag ska ha tag i en rik kvinna - och bryr mig inte om näsan så sitter i nacken".
Naturligtvis lyckades han. Men första fästmön smet han från när hon väntade i kyrkan på bröllopsdagen – antagligen rädd att han lovat för mycket om sina rikedomar i Sverige... Den andra var Marie, dotter till en senator och gjord av pengar. De fick ett långt äktenskap och två barn.
De levde societetsliv och umgicks med storheter som president Theodor Roosevelt. Men Malte längtade hem och lyckades övertala Marie att följa med.
Hela hans story är så osannolik att man undrar när filmen om honom blir gjord, vår svenske The Great Gatsby. Vem skulle spela huvudrollen? Persbrandt? Jonas Karlsson? Ola Rapace? Det måste hur som helst vara någon med utstrålning som ett kärnkraftverk.
Jag läser om detta bisarra eller fantastiska (välj själv) livsöde i boken "Malte Liewen Stierngranat, Mannen som gjorde vad som föll honom in" av Göran Engström. Senare bokar vi tid med guiden Birgitta Kellner i Föreningen Stierngranats museer som kunnigt visar runt och berättar.
Men hur gick det för Malte och Marie? Ja, vad tror ni?
Först några av hans storverk: Malte lät bygga ett nytt slott, Stjärneborg, på mark som han köpte loss från barndomsgodset. Marie betalade. Sen flyttade deras gemensamma holländska väninna, den stenrika Jacoba Adriana van Spreekens, också dit och Malte såg till att hennes lilla runda "slott" Hollandhus byggdes precis i närheten. Båda husen ägs och sköts nu av en privatfamilj, men man kan ledigt promenera på grusvägarna mellan dem, pyramiden och det hembygdsmuseum som Malte också skapade. Det är fullproppat av klenoder, som Malte tiggde ihop i bygden.
Ja, det är inte klokt när man ser alltihop. Mitt i inget, med småländskt Astrid Lindgren-landskap och dikesrenar med blåklockor runt om. Den höga pelaren utanför museet med en fin Carl Eldh-staty gör inte saken sämre.
I Aneby drev Malte igenom byggandet av Sveriges tredje konserthus (efter Göteborg och Stockholm). Det ligger helt apart mitt i samhället, med pelare och stilig fasad, och används i dag som bio och konsertlokal.
Nu höll jag på att glömma stationen. Under åren på Stjärneborg for Malte ofta till Stockholm för att hälsa på konstnärskretsen runt prins Eugen. När han åkte tillbaka och närmade sig sitt slott drog han i nödbromsen, vinkade nådigt till passagerare och konduktör och klev av. Så kunde det ju inte hålla på, tyckte både han och Kungliga Järnvägsstyrelsen. Så efter en ocean av övertalning lyckades "ingenjören" få tillstånd att bygga sin egen station, landets enda privata, ritad av arkitekten Torbjörn Grut (han med Stockholms stadion). Den invigdes 1914 och användes ända till 1964. Tyvärr rev SJ det kvadratiska, lilla tegelhuset som var så gediget att det fick sprängas bort.
Malte och Marie, ja. Deras äktenskap gick åt tallskogen när Malte förälskade sig i hushållerskan, som blev med barn. Ut åkte Malte och in drogs apanaget.
Men the Stierngranat story slutar inte där, Malte tog kistan och drog vidare, från både slott, hustru och älskarinna. Han träffade nya, rika kvinnor och gifte sig ytterligare en gång. Och han anlade nya fina parker och hembygdsgårdar i Ängelholm och Gränna och i Malmö grundade han förnäma Traveller´s club. Ständigt överfull av ideer och charm, men utan pengar.
När han dog 1960, 88 år gammal, på ett sjukhem i Stockholm så lades han i sin kista och kördes "hem" till sin pyramid. Sex starka karlar bar den på axlarna upp för den sista backen genom tallskogen. Här vilar han nu i pyramiden tillsammans med sin första hustru Marie, sonen Rutger och dottern Ulrika och hennes make Björn. Alldeles utanför ligger holländskan Jacoba Adriana van Spreekens.
Malte Stierngranat – fascinerande som en snedslipad diamant. För att tillåta sig att leva så excentriskt måste han förstås vara man. Överklass, med allt vad det innebär av stolthet och säkerhet, även om plånboken var tunn. Och från en annan tid.
Vad tror du, hur var han som människa? frågar vi vår guide Birgitta.
– Jo, han hade många kvinnor, men han var ingen sol-och-vårare, han levde med dem, hade projekt med dem och stannade länge tillsammans med dem. Och han visste vad han ville... men han var också mån om människorna.