Dagarna är fulltecknade med huset fyllt av hundar och trädgården av växter, för Anders Dahlstedt, till vardags slagverkare i SON.
Symfoniorkesterns hemmaplan, Louis De Geer Konsert & Kongress.
– Jag hade sån tur! Provspelade och kom med i Symfoniorkestern 1990. Jag hade just börjat som lärare på kommunala musikskolan i Borlänge, men sa upp mig efter bara en månad, berättar Anders.
I Norrköping kände Anders inte någon, men det var inga problem för en man som sammanfattar sig själv genom orden ”jag är inte så planerad”. I orkestern mötte han sin dåvarande fru och fick tre barn.
Slagverkare ska behärska en stor arsenal av instrument. De kan se ut att ”ha öppnat eget företag” bakom de mer stillsamma stråk- och blåssektionerna.
Ni springer duktigt mellan cymbaler, gongar och pukor!
– Ja, vi är ett gemensamt släkte som samsas om instrumenten. Logistiken måste funka mellan oss där vi rör oss. Ibland är hela bakre scenen full med grejer. På en konsert hade vi sex notställ på olika ställen. Då fick jag skriva in i noterna ”gå till notställ 4” och så vidare för att hinna fram. Inte minst hjälps vi ju att rodda och bära grejer.
Vilket är din favorit?
– Cymbaler. Och marimban, men det blir inte så ofta för orkester. Jag brukar ha sommarkonsert md en soloartist här i trädgården för grannar och vänner. Det blir femårsjubileum i sommar.
Hinner du med några uppdrag utanför orkestern?
– Ja, tidvis i kyrkor, äldreboenden och sådant. Ofta med min vän och musikerkollega Torbjörn Toftgård. Det är utvecklande för mig som musiker att spela solo, också. Jag är nyfiken och tycker om att prova på olika saker.
Hundar, hus och trädgård. Blir det hektiskt att hinna med allt?
– Hundarna tar sin tid. Jag vill göra fler saker än jag har tid med. Schack och golf är stora intressen. Förut spelade jag tennis och badminton.
I parets fantasifulla trädgård samsas blommor, odlingar och lekfulla figurer.
Anders och Maria for ända till Bollnäs för badtunnan. I dag växer libbstickan frodigt däri.
Anders visar mig vidare ut i den härliga och mycket fantasifullt utformade trädgården. Här samsas blommor med ört- och grönsaksodlingar, i en kuperad och lekfullt ordnad oas. Figurer gjutna i cement, bänkar, bord och pliriga troll i trä välkomnar besökarna. En ekstubbe lämnas inte åt sitt öde. Ett litet hus har skulpterats ut av motorsågskonstnären Åke Harrström.
Pumpor, bönor, tomater, morötter, bärbuskar. Är ni självförsörjande på sommaren?
– Ja, och vi lurar lite på att skaffa höns.
Lever ni miljömedvetet?
– Jag gillar ”tänket” som kom till mig genom Maria. Vi sparar el och spolar toaletten med gråvattnet. Vi plockar bär och svamp.
Blev det en stor förändring av livsstilen för dig?
– När jag vägde 95 kilo slog jag ner näven i bordet, en nyårsafton. Det var 2010 och jag gick ner 20 kilo på ett halvår. Jag slutade röka och började äta enligt LCHF. Nu är det mest SF.
Vad är det för diet?
– Sunt förnuft! Ren matematik. Ät mindre och förbränn mer.
Har du god självdisciplin?
– Ja, när jag väl bestämt mig. Min kompis Pekka och jag är lika. Vi går ”all in” och har tagit oss ur våra missbruk.
Vilket var ditt?
– Spelberoende. Började tidigt. Travet i Borlänge och senare Solvalla i Bromma. När jag pluggade i Stockholm gick jag på kasino. Det låg ju lämpligtvis mitt emot konserthuset på Hötorget. Tog nattbussen hem klockan tre på natten till studentboendet i Lappkärrsberget.
– Hade aldrig några pengar kvar fast jag tog studielån och jobbade extra. Senare i livet blev det nätpokern, men när jag bottnat alla krediter på American Express gick jag till banken, tog ett lån och löste alla krediter. Sen dess har jag inte haft ett enda kreditkort. Eller köpt något på avbetalning.
Starkt! De flesta arbetar under ett helt liv med att komma till rätta med sådant.
– Jo, och jag är också ganska konflikträdd. Men som sagt, jag går ”all in” i det mesta. Nu gör jag det i schack och på golfbanan. Jag tycker om att träna och fokusera på en sak. Det är väl därför jag lyckats komma så långt i musiken. En verklighetsflykt, kanske.
Hemma då, tar din fru kontrollen?
– Ja, det gör hon. Vi har mycket diskussioner om det, för jag vill gärna ta det lite lugnare än hon. Men jag har utvecklats enormt de sista tio åren. Livsstilsförändringen började när jag träffade Maria, avslutar Anders med lilla valpen i famnen och parets två stiliga colliers bredvid sig på trappan.
Sådan hund, sådan husse brukar man säga. Jag googlar och läser: ”Collien är till sitt temperament lojal, vänlig och intelligent, kräver måttlig skötsel men dess aktivitetsnivå är hög”.