Roboten är kanske inte lika vig som akrobaterna, men den slänger runt ensemblen som vantar på scenen. Det är dock vantar som flyger högst kontrollerat, för som alltid i cirkus är säkerheten viktig. I ett år har de jobbat med föreställningen och finkalibrerat robotens alla rörelser.
– Allt är förprogrammerat, så den gör exakt samma sak varje gång. Vi har gjort en programmering som vi tror kan fungera, sedan har vi satt ner den till tio procents hastighet. Därefter lade vi upp mattor och körde roboten utan någon i. Vi tittade så att det såg bra ut, sedan körde vi försiktigt med en person i. Vi ökade farten successivt tills den var uppe i hundra procent, och då fick man se hur långt man flög helt enkelt, säger Mattias Lindström som tillsammans med MagaliBancel står för idé och koncept.
De har båda sett videoklipp på uppträdanden där robotar varit med på scen. Men maskinen har då spelat bredvid människorna, och inte interagerat med dem som roboten gör i The last fish.
Med i föreställningen är inte bara fem cirkusartister och en robot. De har även lånat in två musiker från Norrköpings symfoniorkester och en av dem är Martin Orraryd. Han har spelat musikaler på teatern tidigare, men då som slagverkare i orkesterdiket.
– Det är jätteroligt och det är knäppt att vara med på scenen. Vad som helst kan hända när vi improviserar. Man får gå vansinnigt långt utanför sin comfortzone, det var bara att tuta och köra. Det är väldigt långt ifrån att spela en konsert, men det är en kul utmaning. Teaterövningar var bland det första vi gjorde. Vi bara kastade oss ut i, för mig, helt okända marker. Det var fruktansvärt otäckt, men det var bara att glömma alla spärrar och gränser, säger Martin Orraryd.
En av cirkusartisterna, Esmeralda Nikolajeff, gör sin första föreställning på Östgötateatern. Annars spelar hon i cirkusföreställningar runt om i Europa och världen. Allt från små egna projekt till stora produktioner. I The last fish gör hon i en scen trapetskonster, samtidigt som hon spelar medvetslös.
– Man får hitta de små ställena där man kan hjälpa till utan att det syns. I början när vi gjorde det här och jag var helt medvetslös så var det jättetungt för min partner Mira. Det blev lättare när jag hittade de små ställena där jag kunde spänna mig fast det såg ut som att det var hon som stöttade mig. Jag fick träna mycket på det, men nu är jag bra på att spela död, säger Esmeralda Nikolajeff.
Föreställningen spelas i Linköping 6/9 till 13/10 och i Norrköping 2/11 till 24/11.