Trettiofyra elever frÄn Ärskurserna ett och tvÄ pÄ Lunnevads konstlinje deltar i folkhögskolans vÄrsalong. Tekniker som presenteras Àr bland andra mÄleri, grafik, keramik, broderi.
TvÄ omstÀndigheter slÄr mig med den hÀr utstÀllningen. Den första Àr att presentationen Àr snyggare och mer överskÄdlig Àn den brukar vara. Inget verkar ha kommit pÄ plats genom ett plötsligt infall. DÀrför fÄr hela arrangemanget en karaktÀr av omsorg. Den andra Àr att nivÄn pÄ arbetena generellt har höjts lite grand. Det kan bero pÄ att huvuddelen av eleverna har hamnat pÄ rÀtt sorts utbildning.
BÄde nÀr det gÀller bildkonsten och objekten ser jag tecken pÄ en mognad som inte alltid Àr kÀnnetecknande för blivande konstnÀrer pÄ ett tidigt stadium. Fast nivÄn pÄ elevarbeten varierar alltid. Det Àr ofrÄnkomligt. Det viktiga Àr om man kan se tendenser till en gryende förmÄga. Och sÄna finns det gott om hÀr. Under en följd av Är har kvinnliga elever dominerat i antal. Anledningen till det har sÀkert skolledningen en teori om.
NĂ„gra elever har hunnit lĂ„ngt i sin utveckling. I det sammanhanget kan jag nĂ€mna Janina Renström, Sandra Konat och Simon RoxĂ„. De har tillĂ€gnat sig ett tekniskt kunnande som det kommer att visa sig vĂ€rdefullt att besitta framöver. Janina har sannolikt anvĂ€nt sig av fotoförlaga. DĂ„ Ă€r det av stor vikt att vĂ€lja motiv som har ett inneboende konstnĂ€rligt vĂ€rde. MĂ„lningen âPĂ„ vĂ€g till börjanâ Ă€r ett bra exempel pĂ„ en bild som erbjuder mĂ„nga infallsvinklar. Titta gĂ€rna pĂ„ hur de bĂ„da flickornas hĂ„r Ă€r Ă„tergivet.
För Sandra Konat Àr dramaturgin viktig, Àven i ett portrÀtt av en nÄgot luggsliten nötskrika. Sandras sÀtt att gestalta djurpÀls och fjÀderskrud bÄdar gott inför framtiden. Simon RoxÄ vill ocksÄ dramatisera. Han kan skapa en suggestiv stÀmning, ibland ocksÄ ödesmÀttad.