Helgjutet och glänsande par vid pianot

Två pianister vid samma instrument – ovanligt nu, men frekvent under 1800-talet, då den mesta repertoaren för fyrhändigt piano tillkom. Formatet innebär stora expressiva och klangliga möjligheter.

15 oktober 2018 09:53

Tanken är intressant: två konstnärer med varsina temperament och ideal samverkar för att ge ett enhetligt intryck. Det är irrelevant att säga att det helst ”ska låta som om det bara var EN som spelade”, det ligger istället ett egenvärde i hur två individer samspelar och tillsammans väljer och åstadkommer en tydlig rikting. I bästa fall blir helheten då större än summan av delarna!

Duon Asahara/Jansson många års samarbeten har slipat ner sådana eventuella kanter och polerat upp sammusicerandet till något helgjutet och glänsande. De spelar mästerligt!

Trots att jag lyssnar på mycket musik har jag, med något undantag, inte tidigare hört den repertoar konserten bjöd på. I Debussys lättillgängliga ”Petite Suite” porlar klangfärgerna fram med impressionistiska antydningar. Pianisterna visar betydelsen av tydlig artikulation i en musik som annars lätt domineras av genomskinliga klanger och ackordbildningar.

Dvořáks ”Från den Böhmiska skogen” är tekniskt krävande. Chopins ”Introduktion, tema och variationer”: förvisso virtuost, men harmoniskt o-spännande. Bernsteins småskaliga ”Bröllopssvit” visar honom på lekhumör och är nog mer tre- än fyrhändig.

Men Schubert! Oj! Hans majestätiska ”Fantasi f-moll” är 24 karat haltfull, inga transportsträckor, varje ton känns oumbärlig. Vilken skönhet, vilken mästare!

Det ska erkännas att det före konserten tog emot lite att gå in från den vackra höstdagen, men man blev rikligen belönad!

Konsert

Betyg 4

”Par i piano” med Yoriko Asahara och Mats Jansson

Wallenbergsalen i Linköping 14/10

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Gunnar Ekermo