– Det här är Sveriges vackraste kyrka och det har varit en nåd att få arbeta i den här miljön, säger han när vi träffar honom i domkyrkan dagarna innan församlingens officiella avtackning i helgen.
Jag vill ha med honom upp till den stora läktarorgeln längst bak, men det visar sig vara det instrument han spelat på minst under åren som domkyrkoorganist.
– Det är en fantastiskt klangskön orgel, men den inskjutna placeringen gör att den förlorar närmare 50 procent av sin klang.
Dessutom har man ingen kontakt med vare sig kyrkobesökare, körsångare eller präst däruppifrån, förklarar han och tar med oss till den centralt placerade kororgeln i stället. Han slår sig ned och kyrkan fylls av sköna toner ur en Bachfuga i C-dur.
– Det står nog många på kö där, säger han och syftar på drömmen om en orgellektion med tyske tonsättargiganten.
Lars Åberg har under åren i Linköping berikat musikutbudet på många sätt: Katedralmusik och Musik vid helgsmål på lördagarna bland annat och så Kammarmusik i Katedralen i augusti varje år. Allt är bokat och klart inför sommarens konsertvecka, men resten lämnar han med varm hand över till sin ännu inte utsedde efterträdare.
– Jag har inget som helst behov av att min fackla ska bäras vidare, förklarar han på mjuk norrländska. En rest från barndomsåren i Vittangi utanför Kiruna där pappa var präst.
Det var av honom Lars Åberg fick fem kronor för den första psalmen han lärde sig spela och därefter 25 öre styck. I den till ytan stora församlingen fanns många kyrkor och kapell.
– Det var som behovsprövat att vi syskon skulle lära oss spela orgel. Som belöning fick man följa med far upp på Kebnekaise. Ensam, det var stort.
Lars Åberg har aldrig ångrat sitt yrkesval även om han från början ville bli präst. Kyrkomusikerutbildningen på Stora Sköndal passade som hand i handske.
– Tänk dig själv, att ha Chopin och Mozart i läxa i stället för latin och samhällskunskap!
Utbildningen fortsatte på Musikhögskolan i Stockholm och alltsedan dess har han arbetat inom Svenska kyrkan på olika håll i landet. Till Linköpings domkyrka kom han år 2000.
– Domkyrkoorganist är ju en prestigetjänst, men det är ändå ett vanligt kyrkomusikerjobb. Jag bär stolar, kopierar noter och brygger kaffe likaväl som jag spelar på stora prästvigningar inför en fullsatt kyrka.
Vad kommer du att sakna mest?
– Att få vara en del av det enastående gudstjänstlivet här och arbetskamraterna förstås. Jörgen Ralphsson (domkyrkokantorn som även han går i pension i år, dock inte förrän i november) höll i min anställningsintervju och har betytt mycket för mig under åren.
Han sneglar på klockan, det har blivit dags att sätta på kaffe och fixa smörgåsar. Snart kommer de 50 studenterna i kören Accentus, som Lars Åberg startade hösten 2000.
– Vi sjunger, men för fattiga och hungriga studenter är det viktigt med mat också. Det är underbart att se dem trängas vid mjukosten.