Boel Hackman bryter tystnaden om Harriet Löwenhjelm

När Olof Lagercrantz 1947 recenserade Elsa Björkman-Goldschmidts sällsynt levande vänbiografi över Harriet Löwenhjelm avslutade han med orden: Man kan inte undgå att gripas av hennes öde och tycka om henne. Och så är det verkligen. Harriet Löwenhjelms liv är fascinerande och fullt av den sortens dynamik varje biografiförfattare måste drömma om: sorglösa ungdomsår, verklighetsflykt, konstnärliga ambitioner, originalitet, karismatisk personlighet, misslyckanden, sjukdom, uppbrott, återförening, tidig död, postumt utgivna dikter och revansch i en eftervärld som höll på att missa hela showen.

Den historien håller att berättas många gånger.

Litteraturvetaren Boel Hackman har tidigare skrivit om Edith Södergran och Elin Wägner. När hon nu utkommer med biografin "Att skjuta en dront" är det om en poet och bildkonstnär som det i forskningskretsar varit tyst om länge.

Hackman återberättar det rafflande levnadsödet men vidgar samtidigt bilden av Harriet Löwenhjelm genom att skildra henne som en medveten konstnär vars livssituation hela tiden förstås i förhållande till det tidiga 1900-talets samhälle och den överklassmiljö hon kom ifrån.

Titeln "Att skjuta en dront" laddas med betydelser om skapandets villkor. Harriet Löwenhjelm var kompromisslös i sitt konstnärskap och till priset av en outsiderkänsla sköt hon de drontar som behövdes för att inte svika sina estetiska idéer.

Den viktiga men destruktiva tiden på Konstakademien ägnas ett längre kapitel som leder fram till den relevanta frågan: Var det delvis på grund av att Harriet Löwenhjelm var kvinna och samtidigt originell som hon tvingades sluta på akademien?

"Att skjuta en dront" är en uppfriskande biografi där resonemangen är fullföljda och tolkningarna befriande öppna. Starkast intryck gör det biografiska materialet.

Harriet Löwenhjelms formuleringskonst har en friskhet och energi - hon är bland annat en smart, rapp, alltid underhållande brevskrivare. Hennes tilltal känns nära och utmanar ofta ens egna tankebanor när det kommer till estetik och mänskliga relationer.

Boel Hackman menar att Harriet Löwenhjelm är en ständig referenspunkt för vårt tänkande om litteraturen och vad det är att vara människa.

"Än en gång skall vi bedåras / af de gamla underverk", skrev Harriet Löwenhjelm i en vårdikt. Jag hoppas den raden även kan syfta på en nyblomning av hennes konstnärskap. Mycket glädjande är att hennes samlade dikter för första gången kommer att presenteras kronologiskt i en volym som utkommer på Podium förlag i april.

MATTIAS KÄCK

Recensenten Mattias Käck är ordförande i Harriet Löwenhjelm-sällskapet. Han skrev en artikel om poetens fotografier i Corren 15 januari.