Den nu avlidne konstnÀren Lars Pettersson Udd vid familjens minnesvÀgg 2004 och sonen Gustav vid samma vÀgg 2020.
TÄrarna vÀter kinderna nÀr Gustav ska summera 2020. à ret dÄ tre kometer, som han sÀger, kraschade in i hans atmosfÀr och slog tillvaron i spillror. De rinner sakta nedför kinderna, men blandas upp av skratt innan de hinner torka. Han Àr ingen tungsint person och har nÀra till sina kÀnslor, av alla slag.
Gustavs 28-Ă„riga liv passerar revy nu nĂ€r han gĂ„r omkring hĂ€r i ett Ă€lskat hus fyllt av kartonger och i en vĂ€rld av minnen. FrĂ„n barndomen, uppvĂ€xten, konstnĂ€rskapet, de gemensamma utstĂ€llningarna â och en Ă€lskad far. En far som efter 25 dygn i respirator och i sviterna av covid-19 dog den 28 juli 2020.
Jag Àr bekant med huset och nickar igenkÀnnande Ät altartavlan i den stora kyrksalen och Ät minnesvÀggen med hundratals smÄpryttlar fastsatta med cement i hallen. 2004 var jag hÀr och gjorde ett reportage till Correns bostadsbilaga. Jag minns hur mitt intervjuobjekt, konstnÀren Lars Pettersson Udd, var en smula distrÀ och hur den dÄ 11-Äriga Gustav fyllde i nÀr pappa inte fullföljde en del meningar. Förklarade hur han egentligen menade.
Vi var dÀr för att Haga missionshus Àr sÄ sÀreget och ett av stans mest spÀnnande hus. Men ocksÄ för att Lars var en sÄ mÄngfacetterad och spÀnnande konstnÀr. SÀg en teknik han inte provade? SÀg ett material han inte satte hÀnderna i? Han sÄg ansikten i drivved, skapade skulpturer i sten, arbetade i keramik, tryckte grafik, gjorde kollage, mÄlade i olja, akvarell . . .
Han var före sin tid och gjorde konst av sÄdant andra betraktade som skrÀp, ofta fÀrgglatt, alltid busigt och med glimten i ögat. Hos honom kunde man ocksÄ hyra konst och byta den om man tröttnade.
Eftersom Gustav fick ett fast jobb pĂ„ Ăstgötateatern flyttade han provisoriskt tillbaka till sitt gamla pojkrum. "Det gjorde att pappa och jag fick mycket tid under hans sista halvĂ„r i livet".
NĂ€r de andra smĂ„killarna i Ăverum, dĂ€r Gustav vĂ€xte upp i ett gammalt magnifikt Ă„lderdomshem, bara hade ögon för fotboll ville Gustav sjunga, dansa och spela teater.
Ortens snÀva mall för hur en liten kille skulle bete sig hade kunnat kvÀva honom. Men mamma och pappa pushade honom alltid att göra det han sjÀlv brann för.
Gustavs första skÄdespelarjobb var som Skorpan i "Bröderna LejonhjÀrta" och Rasmus i "Rasmus pÄ luffen" i Astrid Lindgrens vÀrld. Han var Ätta Är.
Efter musikklass pÄ Folkunga drog han till Stockholm, kom in pÄ Kungliga Svenska balettskolan och fick dansa pÄ Kungliga Operan, Folkoperan och i New York tills en ryggskada satte stopp för danskarriÀren nÀr han var 21.
â Efter mĂ„nga Ă„r pĂ„ scenen och framför kameran, upptĂ€ckte jag att det var kul Ă€ven bakom och sökte till Kulturamas högre fotografiska utbildning.
Varken Gustav eller hans syskon kan ta över missionshuset sĂ„ nu ska det sĂ€ljas. âDet Ă€r vemodigt förstĂ„s, sĂ€rskilt anledningen till försĂ€ljningenâ, sĂ€ger sonen Gustav.
Sedan följde mÄnga jobb som bÄde fotograf och rekvisitör (att ta fram alla detaljer, böcker, matrÀtter och privata saker, som ramar in en karaktÀr). Gustav har arbetat med produktioner som Bonusfamiljen, Partisan, Morran & Tobias, Jordskott och Fartblinda.
2020 var Ă„ret dĂ„ pusselbitarna till synes skulle falla pĂ„ plats och cirkeln slutas. Han hade hittat den stora kĂ€rleken och fĂ„tt jobb pĂ„ sin drömarbetsplats Ăstgötateatern. Efter mĂ„nga Ă„r som frilansare skulle han flytta hem igen.
â Jag hade ingen bostad sĂ„ jag flyttade in provisoriskt hos pappa, skild frĂ„n mamma sedan nĂ„gra Ă„r, i mitt gamla pojkrum. Vi fick ett halvĂ„r av vĂ€ldigt tĂ€tt umgĂ€nge innan han dog, vilket jag Ă€r sĂ„ oĂ€ndligt tacksam över nu. Alla dessa tillfĂ€lligheter och ödets nycker...
"Klart det Àr vemodigt att packa ihop vÄrt hem, men det kÀnns fint att pappa lever vidare genom all sin konst", sÀger Gustav Udd, son till konstnÀren Lars Pettersson Udd som i somras avled i sviterna av covid-19.
I mitten av juni blev mamma Carina sjuk i covid-19 och vÄrdades pÄ IVA.
â Mamma skrevs ut pĂ„ midsommardagen. Samma dag insjuknade pappa och fick överta hennes rum pĂ„ US. Jag hann inte glĂ€djas över att mamma tillfrisknat. Pappa lades snabbt i respirator. Det var sĂ„ absurt allting.
En orosklump började vÀxa magen.
â Pappa var rĂ€dd för vĂ„rden och att hamna i respirator. Hans egen bror dog nedsövd i respiratorvĂ„rd efter en infarkt. Han var 64 Ă„r dĂ„ det hĂ€nde, samma Ă„lder som pappas.
Gustav och hans tvÄ syskon fick besked om att det bara fanns tvÄ tillfÀllen dÄ de skulle fÄ besöka pappan. Antingen om han tillfrisknade och skulle vÀckas. Eller om hans liv inte stod att rÀdda och vÄrden skulle upphöra.
â NĂ€r telefonsamtalet kom hade han varit nedsövd i 25 dagar och hans tillstĂ„nd hade fortlöpande försĂ€mrats. Jag visste att det var kört. Vi fick klappa hans hand och smeka en liten bit hud vid tinningen. Alla slangar, all apparatur. Det var som en bisarr filminspelning dĂ€r nĂ„gon plötsligt skulle utbrista "tagning!".
Dagen före pappans död fick Gustavs kÀrleksrelation ett abrupt slut.
Varken Gustav eller hans syskon kan ta över missionshuset sĂ„ nu ska det sĂ€ljas. âDet Ă€r vemodigt förstĂ„s, sĂ€rskilt anledningen till försĂ€ljningenâ, sĂ€ger sonen Gustav.
Gustav och syskonen ordnade en borgerlig begravning frÄn scenen hemma i missionshuset. En sÄngerska sjöng "NÀr löven faller" och en av pappans favoritsÄnger, Enyas "Only time", spelades.
â Vid den tiden fick 50 personer samlas, sĂ„ vi hade 45 utspridda stolar hĂ€r i kyrksalen.
Syskonen Àr utspridda i landet och ingen kan ta över missionshuset. I dagarna ska det sÀljas och Gustav har brÄda dagar. Tusentals ting ska tas om hand. Hundratals tavlor och skulpturer ska paketeras och köras ivÀg inför en kommande minnesutstÀllning i samarbete med à se Berglund & CO vid HunnebergsgÄrdarna i sommar.
â Pappa lever vidare genom sin konst och att vi fick sĂ„ mycket tid tillsammans i slutet kĂ€nns fint. Efter 2010 blev vĂ„r relation bara bĂ€ttre och bĂ€ttre.
Vad hÀnde 2010?
â Jag kom ut som gay pĂ„ Time Square i New York. Jag hade vetat det sedan barnsben och mina förĂ€ldrar nog anat det lĂ€nge. Familjen var dĂ€r för att titta nĂ€r jag dansade, jag var riktigt kĂ€r för första gĂ„ngen och ville visa upp honom. Ska man nu komma ut sĂ„ kan man gott göra det pĂ„ Time Square tycker jag, ha ha.
Varför pÄverkade det papparelationen?
â MĂ„nga gaykillar Ă€r oroliga för hur deras pappa ska ta det. MĂ„nga fĂ€der uppfattar det som ett personligt misslyckande och tar avstĂ„nd frĂ„n sina söner nĂ€r de fĂ„r veta att de Ă€r gay. Pappa var helt lugn och sa "om du Ă€r lycklig Ă€r jag lycklig. Oavsett vem du Ă€lskar".
En sen julikvÀll fick Gustav en ingivelse och skrev ett lÄngt sms till pappa Lars pÄ US. Om hur mycket han betytt, hur han alltid kÀnt hans stöd, hur han inspirerat honom att vÄga leva sina drömmar.
"Du har alltid varit dÀr, sedan mina första minnen pÄ din rygg, nÀr jag sÄg dig skapa, mÄla och du tog mig till platser som enbart kunde vara i din fantasi. Jag Àlskar dig nÄgot sÄ otroligt. Vi saknar dig. KÀmpa!"
Han hann fÄ svar.
"Tack min fina son. Vi Àr och kommer alltid att vara starka tillsammans. Puss och kram Pappa".
Dagen dÀrpÄ sövdes Lars ned. För att inte vakna upp igen.