I går förlängdes Ostlänken med ungefär en halvmil. På den välbesökta pressträffen högst uppe i Tornbyhuset berättade nämligen kommunstyrelsens ordförande i Linköping Kristina Edlund (S) att den nya järnvägen ska byggas ända fram till Glyttinge. Tidigare var det sagt att Ostlänken skulle stoppa vid Steningeviadukten.
Att Ostlänken förlängs med passagen genom hela Linköping är en av många detaljer som har förhandlats fram mellan Linköpings kommun och statens förhandlingsperson HG Wessberg.
Kommunerna från Södertälje och till Linköping har förhandlat klart med staten. Linköping och Norrköping ska medfinansiera järnvägsbygget med totalt 326 miljoner kronor vardera. Sköter sig kommunerna och bygger de bostäder de lovat att bygga – 15 300 fram till 2035 – så får de tillbaka ungefär hälften av pengarna. Medfinansieringen blir således 10–15 miljoner kronor per år. En mycket beskedlig summa i sammanhanget. Ostlänken är århundradets tillväxtchans för Linköping och Norrköping.
En ”orgie i kommunalrådslycka” var Norrköpings Lars Stjernkvists (S) uppsluppna omdöme om tillställningen. Det kan de vara värda tycker jag.
Infrastrukturminister Anna Johansson (S) var på plats. Hon var föredömligt klar och tydlig. 1. Ostlänken kommer att byggas. 2. Ostlänken står på egna ben. 3. Ostlänkens kostnader är för höga.
Som jag förstår det så kommer därför här framöver ett beslut om att bygga Ostlänken som en snabbjärnväg och inte som en svindyr höghastighetsbana. Vilket inte alls är något problem för Ostlänkenkommunerna. Det är den regionala trafiken – 25 minuters kortare restid mellan Linköping och Stockholm – som skapar tillväxtchanser av sekelkaraktär. Ändstationsprojektet – att lägga flera hundra miljarder kronor på tåg som susar våra städer förbi i jakt på kortare restid mellan Malmö och Stockholm – är fortfarande ”pyramidalt olönsamt” som Anders Borg lät orden falla.
Kristina Edlund talade förvisso – med en lätt liten känga åt Lars Stjernkvist – om att Linköping har ”högre ambitioner än att bli en förort till huvudstaden” och uttalade förhoppningar om att höghastighetsbanorna kommer att byggas.
Klart att vi inte ska bli några förorter. Linköping och Norrköping ska bli som Uppsala; delar av en växande och integrerad storstadsmarknad med snabba och täta tågförbindelser.