Tidskriften Fokus chefredaktör Johan Hakelius skriver tänkvärt om historien i en av sina senaste ledarkrönikor ”Utan historia blir nuet diktatur.”
Udden i Hakelius lärda text är riktad mot diktatorer och förtryckare som gärna likt IS i Palmyra gör allt vad de kan för att förgöra och förstöra historiska erfarenheter: ”Hatet mot historien är obegripligt, om man inte förstår att det förflutna är en form av opposition.”
Johan Hakelius ord kommer till mig när jag tänker på betydligt oblodigare saker som till exempel en socialdemokratisk partikongress. Nyligen presenterade Stefan Löfven och partisekreteraren Lena Rådström Baastad partiledningens förslag på politiska riktlinjer inför kongressen och valåret 2018. Ledordet för Socialdemokraterna är Trygghet i ny tid. Det är bra. Tryggast vinner; så tror jag.
Socialdemokratins kärnidé det senaste århundradet har cirklat just kring gemensam och samhällelig trygghet. När du inte klarar dig själv ska du inte krascha i betonggolvet. Socialförsäkringar, pensioner och sjukvård är kärnan. Socialdemokraterna rör sig därför på hemmaplan i de här sammanhangen. Trygghet är väldigt historiskt underbyggt för S.
Den lilla vänsterfalangen i partiet gick dock igång med anklagelser om att S riktlinjer var en anpassning till M och till SD. De klamrar sig – likt alltid – fast vid nuet för att utan historiens belastning kunna kräva vänstersvängar i S-politiken.
Nuets bubbla är nödvändig, ja kanske helt outbytbar för alla radikaler. Socialdemokraterna är dock något helt annat än en nububbla. Partiet hittar hem till tryggheten. Så skulle jag vilja säga.
I den nya tiden blandas gamla, nya och nygamla otryggheter med varandra. Grov kriminalitet med ideliga dödsskjutningar i de större städerna skapar otrygghet och rädsla. Vart är vi på väg? Hur ska det sluta? Otryggheten ute i skolorna har flera dimensioner. Finns det bra lärare, är det ordning och reda, sätts det rättvisa betyg, lär sig barnen något vettigt?
Socialdemokraterna har inte valt en enkel politisk inriktning. Samtidigt är den inte den minsta krånglig eller svårförklarad. Därför ett klockrent val som jag hoppas att Löfven håller i med trygg och bestämd hand.
Widar Andersson