Skräck, sorg, vrede och rädsla väller återigen ut från städer i Europa. I finska Åbo mördades två människor på ett av stadens torg i ett misstänkt terrordåd där unga män från Marocko sitter häktade. I Barcelona slog islamister till mot människor som rörde sig i vimlet. Ett stort antal människor mördades och skadades. För många av de som var med på de här platserna så kommer den dödsnära skräcken att livslångt leva kvar i minnet. Det är det som gör terror av det här slaget så kusligt effektiv.
Även polisen tycks bli mer effektiv. Underrättelsearbete och nära globala samarbeten leder till att ett stort antal terrorattacker har avslöjats och stoppats innan de hunnit sättas i verket. Det är hoppingivande. De här grovt kriminella grupperna och personerna går det inte att dalta med. Att de skulle ha skuggan av en chans att rå på Västerlandets frihetliga flärd och liberala livsstilar är förstås bara nonsens. Men de är massmördare som förstör livet för tusentals människor och familjer varje år. Det är därför de behöver jagas och bekämpas med tuffa tag.
Terror av medeltida snitt pågår dessvärre också i mer vardagliga och småskaliga former även här i Sverige. SR:s program "I lagens namn" rapporterade (6/8) om att av 105 mord 2016 var 10 hedersmord. Av 18 kvinnor som mördades 2016 av någon de har en nära relation med identifieras sex som hedersrelaterat, enligt en kartläggning av nationella kompetensteamet i Östergötland. Och mördandet fortsätter. I dagarna har åtalet kommit mot en man i 50-årsåldern som misstänks ha huggit ihjäl en 46-årig manlig släkting med en sax för att denne vägrat att mörda sina två äldsta döttrar. Döttrarnas "brott" var att de umgåtts med pojkar.
Många kvinnor och män runt om i Sverige plågas av klaner, familjer och enskilda släktingar som vill tvinga fram anpassning till förtryckande kulturella normer. Det finns skäl för Sverige att ta hedersbrotten på betydligt större allvar.
Ska Västerlandet leva upp till sina frihetliga ideal så krävs det att vi tar kampen mot islamistisk terror på största allvar. Och det alldeles oavsett om terrorn slår till på en gågata i Barcelona, på ett torg i Åbo eller i en tonårsfamilj i Linköping. Det är samma normer som styr.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se