Läraren Isak Skogstad, professorn Magnus Henrekson och utbildningsminister Anna Ekström vore en drömtrio för den svenska skolan. De skulle ha kraft och kapacitet att bryta den nuvarande mycket problematiska utvecklingen i skolpolitiken.
En sådan trio behöver inte stanna vid en önskedröm. Tidigare i veckan publicerade sig Isak Skogstad och Magnus Henrekson på DN Debatt. Deras anslag på debattsidan var att just framhålla bland annat Anna Ekströms "självkritiska omprövning av skolpolitiken som ett föredöme" för övriga politiker och partier i riksdagen. Denna "omprövning" hade Skogstad och Henrekson iakttagit hos Anna Ekström och LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson i ett inlägg i Svenska Dagbladet 20/8 2018 där de båda slog fast att "Socialdemokraterna har anledning att vara självkritiska över delar av den förda skolpolitiken bakåt i tiden. Vi har inte tillräckligt betonat betydelsen av ämneskunskaper i skolan, lärares viktiga roll som instruerande ledare i klassrummet samt elevers plikt att anstränga sig i skolarbetet."
Skogstads och Henreksons perspektiv och mission är distinkt målinriktade på skolans avgörande problem. Elevernas kunskapsbrister, otrygghet och oro i skolmiljön, bristen på kompetenta lärare och frånvaron av statliga system för kunskapsmätning som krävs för att friskolor och skolval någon gång ska leda till de utlovade kvalitetsförbättringarna eller kostnadseffektiviseringarna.
Den sista punkten är inte minst viktig. S har klokt nog nu släppt alla tankar på att förbjuda skolor i företagsform. Det innebär dock inte att de flum- och förflackningsrisker som finns inbyggda i en icke kunskapsfokuserad skolmarknad bör lämnas åt sitt öde.
Magnus Henreksons och Isak Skogstads artikel är allvarlig och problemtung.
En oroande sak är de båda debattörernas djupa misstro mot centrala skolinstitutioner som Skolverket och Lärarutbildningens pedagogiska institutioner. De föreslår att de båda institutionerna ska ersättas med nya aktörer när en ny kunskaps- och ordningsregim införs för skolan. Det kan vara så att de har rätt även om detta.
Flum- och kränkthetskulturen kan ha satt sig så pass starkt i väggarna att de gamla institutionerna inte har förmåga att trovärdigt införa kunskapsmätningar och nödvändiga disciplinära åtgärder i skolorna. Drömtrion har lite att bita i.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se