En viss förvirring har utbrutit om var Linköpings kommun egentligen står i frågan om höghastighetsbanan Ostlänken. I måndags blev det klart att statens järnvägsförhandlare i kommittén Sverigeförhandlingen vill dra banan utanför staden med en så kallad bibana in till centralstationen inne i Linköping.
I den lokala Linköpingsdebatten slog detta besked möjligen ner som en bomb. I Linköping har ju mest diskuterats om banan in till stationen skulle gå på diverse mångmiljarddyra broar eller tunnlar. Att det skulle kunna gå åt pipsvängen – som det i vart fall initialt har gjort just nu – verkade inte finnas med ens som en övrig fråga på dagordningen. Utan att vara insatt i varje enskild detalj så skulle jag vilja hävda att Linköping har pillat lite för mycket i sin egen navel och därmed missat den stora bilden. Likt slaven på vagnen får jag lust att luta mig fram och viska en påminnelse om allas vår dödlighet i de ledande kommunpolitikernas öron. Kristina Edlund (S) och Paul Lindvall (M) bör besinna sig och överväga en mer ödmjuk och självinsiktsfull attityd. En återblick på Linköpings moderna historia bjuder på nyttiga lärdomar om statliga relationer. Linköping skulle behöva damma av ”Lex Göthe”.
12 augusti 1989 övertog Linköping rollen som Östergötlands största stad från Norrköping. Linköpings dåvarande starke man Göthe Anderson (S) gav 2014 ut boken "Linköping – från industrikris till högteknologi" där stadens nedgång och uppgång skildras. Det är en lärorik bok.
En räcka industrikriser under 1960-talet orsakade stora problem i den då tämligen småväxta residensstaden. Göthe Anderson och hans kollegor agerade skickligt och klokt gentemot staten. Ett slags kohandel utspann sig där staten gjorde flera stora miljardsatsningar i Linköping – universitetet, beställningar av Jas flygplan och Hälsouniversitetet – samtidigt som en rad militära övningsförband i staden avvecklades.
Det jag vill säga är att det finns en risk att staten denna gång – bland annat på grund av halsstarriga kommunalråd – låter sina miljardinvesteringar gå Linköping förbi. Vilket vore väldigt trist. Framförallt därför att Ostlänken är århundradets tillväxtchans i vår del av världen. Ta ett snack med Göthe.