Det blir alltmer uppenbart att staten behöver ta tag i skolan på ett betydligt mer verklighetsförankrat sätt än vad som varit fallet. Skolan har tagit mycket stryk av det senaste dryga decenniets omfattande invandring från länder som kulturellt, utbildningsmässigt och ekonomiskt skiljer sig mycket från Sverige.
Skolans kompetens och resurser för att stå upp som en kompensatorisk kunskapsskola har långt ifrån räckt till i det nya läget. Bostadsmarknaden har på kort sikt inte kunnat möta den snabba befolkningstillväxten på särskilt många andra sätt än tilltagande trångboddhet i alltmer etniskt och segregerade områden med tillhörande segregerade skolor. Antalet lärare och rektorer av god kvalitet och med behörighet att undervisa och betygsätta räcker inte till. Intresset för de pedagogiska utbildningarna har gradvis minskat under åren.
Tidningen Dagens Samhälle publicerar i sitt senaste nummer (38/2018) en granskning av 1 500 högstadieskolor. Granskningen bygger på Skolverkets officiella statistik och jämför utvecklingen mellan läsåren 2014/15 och 2017/18. "Gapet mellan skolorna växer" är en av granskningens underrubriker. Vilket inte på något sätt är en överdrift. Tidningen har delat in högstadieskolorna grupper utifrån
hur stor andel av lärarna på skolan som har legitimation och behörighet i minst ett ämne.
I ungefär hälften av skolorna har lärarbehörigheten ökat med mellan 1 och 12,5 procent under de gångna tre åren. I den andra hälften av skolorna har däremot lärarbehörigheten minskat med mellan 1,3 och 9,5 procent. I skolorna med negativ lärarförsörjning är resultaten sämre, andelen elever med utländsk bakgrund högre och föräldrarnas utbildningsnivåer lägre. På skolorna med fler behöriga lärare är det tvärtom.
Utvecklingen är inte på något sätt ödesbestämd. Det finns flera exempel på skolor med gott ledarskap och genomtänkt pedagogisk struktur som åstadkommer mycket goda kunskapsresultat även i besvärliga geografier. Men tillfälligheter och enskilda initiativ i all ära. Nu behövs en stat som tar långsiktiga och strukturella initiativ som ger varje barn och ungdom – svensk som invandrad – tillgång till en nationell kunskapsskola som ger dem chansen att på allvar ta sitt öde i sina egna händer.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se