Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson är irriterad på Arbetsförmedlingen. ”Vissa delar går väldigt bra, i rätt riktning, andra delar är jag inte nöjd med. Och några är oacceptabla”, sa statsrådet vid en pressträff häromdagen. Arbetsförmedlingen är säkerligen ingen lättmanövrerad skuta. Myndigheten är stor och har utvecklats i lager på lager allt sedan 1914 då staten inrättade Arbetslöshetskommissionen för att – till en början – organisera nödhjälpsarbete, via Arbetsmarknadskommissionen runt krigsåren och det stora och mycket socialdemokratiska AMS; Arbetsmarknadsstyrelsen med tillhörande Arbetsmarknadsverk och Länsarbetsnämnder som drogs igång 1948 och som fick verka i 60 år tills Alliansregeringen 2008 stöpte om myndigheten till Arbetsförmedlingen.
Alla de där olika lagren med alla sina olika attityder och förväntningar samexisterar i myndigheten och gör nog inte styruppdraget lättare för den Norrköpingsbördige generaldirektören Mikael Sjöberg. Jag vet inte om han blir gladare av att Ylva Johansson nu sätter in en ”överdirektör” i myndigheten? Förmodligen inte.
De borgerliga partierna är inte heller de särskilt nöjda med sin skapelse från regeringen Reinfeldts första mandatperiod. I ett tillkännagivande i riksdagen har de fyra forna allianspartierna och SD begärt förslag från regeringen om hur de delar av Arbetsförmedlingen som inte innebär myndighetsövning ska kunna läggas ut på andra aktörer.
De allra flesta som skaffar sig jobb fixar det på egen hand. Så är det och så har det alltid varit. Regeringen skriver i sitt pressmeddelande ”Av de inskrivna på Arbetsförmedlingen är idag cirka 70 procent personer som tillhör utsatta grupper.” (4/5)
Det är självklart nästintill omöjligt att förmedla riktiga och marknadslönesatta arbeten till väldigt lågutbildade personer som inte talar svenska och som har ytterst begränsade kulturella insikter och erfarenheter av västliga samhällsmodeller. Det Arbetsförmedlingen förmedlar är därför främst ”meningsfulla insatser”, subventionerade anställningar och yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar.
Det är detta arbete som enligt Ylva Johansson går ”alltför långsamt.” Det är lätt att förstå hennes frustration. Anslaget till Arbetsförmedlingen är för detta år 75 656 514 000 kronor. 75 miljarder kronor borde kunna växlas ut i bättre resultat.